- Project Runeberg -  Min barndom /
228

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

understår du dig att säga så, din otäcking?" Och så
nojsades vi — ja, vi hade det bra ihop vi tre. Han var också
en mästare i att dansa, Maxim, och kunde en hop vackra
visor — han hade lärt sig av de blinda, och bättre
vissångare än de blinda finns inte.

De flyttade in, dina föräldrar, i flygeln i trädgården.
Där föddes du en förmiddag — när far din kom hem
för att äta middag, så tog du emot honom. Han blev som
tokig i glädjen, och mor din höll han på att krama ihjäl,
dumbommen — han tänkte inte på vad det är för ett göra
att föda ett barn till världen. Så satte han mig på axeln,
och så marscherade han rätt över hela gården för att tala
om för morfar, att han fått en dotterson. Och morfar
kunde inte annat än skratta åt den tokern.

Dina morbröder tyckte inte om honom — han drack
inte brännvin, han var vass i tungan, och han tyckte om
att göra spratt — dem fick han dyrt betala! Jag minns
en gång, det var en blåsdag i stora fastan: bäst det var
började det tjuta och dåna i hela huset alldeles
förskräckligt — vi stirrade allihop: vad var detta för ett spektakel?
Morfar blev riktigt vettskrämd, han sa till, att alla
helgonlamporna skulle tändas, och sprang omkring och skrek,
att vi måste låta läsa en mässa. Så med ens vart det
mol-tyst — och vi blev än förskräcktare. Men Jakov han anade,
hur det hängde ihop. "Det här har Maxim ställt till", sa
han, "var säkra på det." Och sen talte Maxim själv om
att han hade lagt en hop buteljer och flaskor i
vindsfönstret; blåsten for rätt in i halsarna, och var flaska tjöt
på sin melodi. Morfar var inte god på honom, ska jag
säga. "Akta dig du, Maxim", sa han, "så att du inte åker
tillbaks till Sibirien för dina upptåg."

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free