- Project Runeberg -  Min barndom /
230

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägger benen på ryggen och ger hals för rakt ingenting."
Ja, han var omöjlig!

Men han fick betalt han och det riktigt, så han höll på
att få sätta livet till. Michail är en långsint en, precis
som far sin, och han hade föresatt sig, att han skulle ge
Maxim igen. En kväll i början av vintern hade de varit
och hälsat på hos nån bekant och var på väg hem, fyra
i sällskap: Maxim, morbröderna och så en kantor — han
blev avsatt sen, för att han slog ihjäl en isvostsjik. De
gick Jamskajagatan, och så lurade de ner Maxim på
Djukovs damm, de skulle åka kana, sa de, och när de väl
fått ner honom dit, knuffade de ner honom i en vak — ja,
jag har berättat dig det där ...

— Varför är morbröderna så elaka?

— De är inte elaka, svarade mormor lugnt och tog sig
en pris, de är bara dumma. Misjka han är inpiskad
men dum på samma gång, och Jakov — ja, han är ett
mähä... Nå, de knuffade ner honom i vattnet, han dök
upp och fick tag i iskanten, de till att sparka honom
på händerna, bulta sönder hans fingrar med sina klackar.
Hans lycka var, att han var nykter och de druckna, och
med Guds hjälp lyckades han ta sig ut mitt i vaken,
där låg han och höll sig uppe på rygg, och de kunde inte
komma åt honom. De kastade isbitar i huvudet på honom
en stund, och sen gick de sin väg — trodde förstås han
skulle drunkna. Men han kravlade sig upp och sprang
raka vägen till poliskontoret — det ligger där strax intill,
vid torget, du vet. Kommissarien kände till honom och
hela vår familj, och han frågade hur det hade gått till.

Mormor gjorde korstecknet och fortsatte med tacksam
rörelse:

230

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free