Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
En gång somnade jag fram mot kvällen, och när jag
vaknade, kände jag, att mina ben också hade vaknat. Jag
satte ner dem på golvet — de voro domnade på nytt,
men jag kände mig ändå viss om, att benen voro friska
och att jag skulle kunna gå. Jag skrek av glädje, ställde
mig på golvet, ramlade omkull men kröp på alla fyra
mot dörren, nerför trappan, alldeles uppfylld av
föreställningen, hur förvånade alla skulle bli, när de fingo
se mig.
Sedan minns jag ingenting mer.
Då jag vaknade, låg jag i mormors knä nere i mors
rum, framför henne stodo några främmande människor,
och en torr, grön gumma sade med en bister stämma, som
överröstade alla de andras:
— Ni ska ge honom hallonsaft och linda in hela
kroppen. Det är tvunget.. .
Hon var grön hel och hållen — kläder, mössa, ansiktet
med en vårta under ögat, och hårstrået på vårtan såg ut
som ett grässtrå. Underläppen hängde, överläppen drog
hon upp och grinade mot mig med sina gröna tänder,
handen i en svart halvvante höll hon skyggande över
ögonen.
-— Vem är det? frågade jag ängsligt.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
