- Project Runeberg -  Min barndom /
240

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I trädgården spirade redan det ljusgröna gräset,
knopparna på äppleträden stodo svällda och bristfärdiga,
mossan på taket till Petrovnas lilla hus hade fått en
vacker grön färg, fåglar kvittrade muntert runtomkring,
den friska, doftande luften gjorde mig behagligt huvudyr.
I gropen, där farbror Peter skurit halsen av sig, lågo
knippen av långt brunt stäppgräs brutet av snön, det såg
otrevligt och höstligt ut, de svarta eldbränderna blänkte
sorgligt, hela gropen passade inte i stycke med det andra.
Det kom över mig en lust att rycka upp gräset, släpa bort
tegelstenar och bjälkar, göra rent hus i hela gropen; sen
skulle jag slå mig ner där för sommaren, ensam, utan de
stora. Jag grep mig genast verket an.

Med ens och sedan för en lång tid framåt avvände detta
bestyr mina tankar från vad som försiggick där inne i
huset, och fastän det alltjämt djupt förnärmade mig, miste
det med var dag mer och mer sitt intresse för mig.

— Vad sitter du och tjurar för? frågade mig än
mormor än mor, och det var så förargligt att höra; jag var
ju inte ond på dem, allt därhemma hade bara blivit mig
så främmande. Vid middagen, eftermiddagsteet och
kvällsmaten satt ofta den gröna gumman med vid bordet — satt
där som en gammal murken gärdsgårdsstör. Hennes ögon
tycktes hänga på osynliga trådar, bäst det var rullade de
ut ur de knotiga hålorna, och de sågo allt, lade märke
till allt, välvde sig upp mot taket, när hon talade om Gud,
och åkte neråt kinderna, när det blev tal om praktiska
angelägenheter. Ögonbrynen sågo ut som om de varit av
kli och gummats fast. Hennes stora, breda tänder krossade
ljudlöst allt vad hon stoppade i munnen; då hon åt,
krökte hon handen på ett löjligt sätt och stack lillfingret

240

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free