Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lördagarna kom det dussintals arbetare till styvfar
och sålde anvisningar på matvaror i fabrikens handelsbod
— de utfingo sin lön i sådana där anvisningar i stället
för i pengar, och styvfar köpte in dem för halva priset.
Han satt framför bordet i köket, bister och högtidlig, tog
emot anvisningarna och granskade dem.
— En rubel och femtio.
— Nej, men det är då förskräckligt, Evgeni Vasiljev ...
— En rubel och femtio.
Denna olidliga tillvaro fick sitt slut vid tiden strax
före mors nedkomst, då jag fördes till morfar. Han bodde
nu i Kunavin och hyrde ett litet rum med två fönster åt
gården i ett tvåvåningshus vid en sandig gata, som sluttade
ner mot Napoljnojekyrkogården.
— Vad nu då? sade han, när jag kom, och slog till ett
skratt. Förr hette det: mor är bästa vän, men nu får det
visst heta gamla rackarn till morfar i stället. Jo, ni... i...
Jag hade knappast hunnit se mig om på det nya stället,
förrän mormor och mor med det nyfödda barnet kommo
efter. Styvfar hade blivit bortkörd från fabriken för att
han skinnade arbetarna, han hade givit sig i väg
någonstädes och genast fått plats som biljettförsäljare vid en
järnvägsstation.
En lång rad av tomma dagar förgingo, så blev jag åter
förflyttad till mor i källarvåningen i ett stenhus. Mor
satte mig genast i skola, och ifrån första dagen hatade
jag skolan.
Jag kom dit i mors skor, mormors kofta nödtorftigt
ändrad åt mig, i gul skjorta och "nerknäpps"-byxor, och
denna utstyrsel väckte genast ett allmänt löje, och den
gula skjortan inbragte mig öknamnet "ruter ess". Med
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
