Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågs fullt tillåtligt, och de gjorde det ogenerat mittför de
äldres ögon.
Av timmermännen stulo de tumstockar, av kuskarna
skruvmejslar, bultar och hjulmuttrar. Vårt lag befattade
sig aldrig med sådant. Tsjurka förklarade en gång i
bestämd ton:
— Jag ämnar inte stjäla, mamma vill inte, att jag ska
det.
— Och jag törs inte, sade Chabi.
Kostroma hyste förakt för tjuvarna, han uttalade alltid
ordet tjuv med särskilt eftertryck, och när han såg andra
pojkar plundra de druckna, körde han bort dem, och
lyckades han få fatt på brottslingen, mörbultade han
honom. Kostroma ansåg sig vara stora karlen redan, han
gick på något egendomligt, hasande sätt, som om han haft
en säck på ryggen, försökte göra sin röst så grov som
möjligt och yttrade sig alltid sävligt, betänksamt och
snusförnuftigt. Vjachir var övertygad om att tjuveri var synd.
Men att släpa bräder och bjälkar från Peski ansågs
inte som synd, ingen av oss drog sig för det, och vi hade
funnit ut allehanda knep, som underlättade vårt värv.
I skymningen eller ovädersdagar begåvo sig Vjachir och
Jas åstad till Peski över den vattendränkta, bågnande isen.
De gingo raka vägen och gjorde allt för att ådraga sig
vaktkarlarnas uppmärksamhet, och under tiden smögo vi
fyra dit obemärkta, en och en. Vakterna hade sina blickar
riktade på Jas och Vjachir, och vi fyra samlade oss vid
en överenskommen stapel och valde ut bräder åt oss, och
medan våra snabbfotade kamrater retade vakterna och
narrade dem efter sig, återvände vi samma väg. Var och
en av oss hade ett rep, i vars ena ända satt en krökt spik,
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
