Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom och bo hos mig, så ska min mamma lära dig
läsa ...
Och efter någon liten tid gick Vjachir med näsan i
vädret och läste på skyltar:
— Sperecihandel.
Tsjurka rättade honom:
— Speceri, din fårskalle!
— Jag ser, men bokstäverna hoppar så dant.. .
— Bokstäverna.
— De hoppar, för de är glada, att man läser dem!
Han hyste en i vårt tycke löjlig kärlek till träd och
växter.
Förstaden låg på en sandslätt, och där växte blott en
och annan förkrympt pil, en och annan tvinande
fläderbuske på gårdarna, och vid planken stack det upp några
torra, grå grässtrån. Om någon av oss satte sig på dem,
kurrade Vjachir förgrymmad:
— Varför ska ni fördärva gräset? Är det inte lika bra
att sitta på sanden?
Det var inte rådligt att i hans närvaro bryta av en
pilgren eller en kvist blommande fläder eller skära sig ett
videspö vid Okas strand. Han tittade på en häpet ogillande,
sköt upp axlarna och slog ut med armarna:
— Jämt ska ni då bryta ner och förstöra. Isch, såna
ena!
Och allesammans kände vi oss skamsna inför hans
häpnad.
Om lördagarna hade vi ett särskilt fyr för oss. Under
hela veckans lopp samlade vi upp från gatorna
bortkastade bastskor och gömde dem på några lämpliga
ställen. Om lördagskvällarna, då de tatariska hamnarbe-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
