Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allesammans hade de lätt för att skratta, skrattade så
att tårarna runnö, och en av dem — en jättestark karl
med bräckt näsben — brukade rent vråla av skratt och
gastade:
— Det mesta är mull, men det där var gull!
En gång satte han Vjachir på sin flata hand och lyfte
honom högt i vädret.
— Sitt där och glo nu, sade han.
När det var fult väder, höllo vi till hos Jas på
kyrkogården, i hans fars vaktstuga. Fadern var en liten
skev-bent karl med långa armar och smutsgrå hårtovor på det
lilla huvudet och i det bruna ansiktet. Hans huvud
påminte om en vissnad kardborre, den långa, smala halsen
om en stängel. Han plirade med sina gula, simmiga ögon
och sluddrade:
— Gud skänke fröjdefull vila. Uff.
Vi köpte lite te, socker och bröd och så alltid ett kvarter
brännvin åt Jas’ far, och Tsjurka kommenderade honom
bistert:
— Tänd samovåren, musjik!
Musjiken tände småleende blecksamovaren, under
väntan på teet började vi avhandla våra affärer, och han gav
oss goda råd:
— Vet ni av att i morgon är det åminnelsefest1 hos
Trusovs — där blir mycket mat — där kan ni få ben,
begriper ni.
— Hos Trusovs samlar kokerskan benen, anmärkte den
allvetande Tsjurka.
1 "Sorokoviny" — en åminnelsefest som begås 40 :e dagen efter
ett dödsfall.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
