Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stängde den efter oss och tryckte sitt bruna, utmärglade
ansikte mot gallret.
— Adjö, sade han i dov ton.
Vi ropade också adjö. Det kändes alltid svårt att lämna
honom kvar på kyrkogården. En gång såg sig Kostroma
om och sade:
— När vi vaknar i morgon, är han bestämt död.
— Jas har det värst av oss allihop, förklarade ofta
Tsjurka, och Vjachir invände alltid:
— Vi har det inte alls svårt.
Inte heller jag tyckte, att vi hade det svårt. Jag var
förtjust i vårt oberoende liv, och jag tyckte om mina
kamrater. Det var något innerligt i min känsla för dem,
jag kände alltid en längtan att göra väl mot dem på något
sätt.
I skolan hade jag det åter ledsamt. De andra pojkarna
gjorde narr av mig och kallade mig lumpsamlarn, och en
gång efter ett gräl förklarade de för läraren, att det
luktade sopstack av mig och att de inte kunde sitta bredvid
mig. Jag minns, hur djupt förolämpad jag blev och vilken
sj älvövervinnelse det kostade mig att sedan gå i skolan.
Anklagelsen var en yttring av pur elakhet: jag tvättade
mig grundligt var morgon och kom aldrig till skolan i de
kläder jag begagnade, då jag var ute och samlade lump.
Men så äntligen tog jag min avgångsexamen i tredje
klassen och fick i premium Nya testamentet, Krylovs
fabler, inbundna, och ännu en tredje, oinbunden bok med
en obegriplig titel — "Fata Morgana"; ett vackert betyg
fick jag också. När jag kom hem med mina belöningar,
blev morfar helt förtjust och rörd och förklarade, att
alltsammans skulle gömmas, och att han skulle ta böckerna i
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
