Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gården var liten, trång och smutsig, vid porten började
en rad uthus, som slutade med en bastu. Taken voro
belamrade med spillror av båtar, vedträn, plankor, sura
spånor — allt uppfiskat ur Oka i islossningen och under
våröversvämningen. Även på gården låg allt möjligt slags
virke slarvigt kringkastat. Genomdränkt av vatten som det
var, spred det en unken lukt i solhettan.
Intill vår gård låg ett slakteri. Kalvar råmade och får
bräkte där nästan var morgon, och det luktade blod så
starkt, att jag ibland tyckte, att lukten dallrade i den
dammiga luften likt ett genomskinligt, rött nät.
När djuren bölade vid yxslagen, knep Kolja ihop
ögonen och sköt ut läpparna. Förmodligen ville han
härma ljudet men blåste endast ut luft:
— Fffu ...
Vid middagstiden stack morfar ut huvudet genom
fönstret och skrek:
— Mat!
Han matade själv gossen, som han tog på sitt knä. Han
tuggade sönder en bit potatis eller en bit bröd och stack
det så med sina krokiga fingrar i munnen på Kolja,
fumligt så att han alltid smorde ner gossens tunna läppar och
vassa lilla haka. Efter att ha givit honom några tuggor
drog morfar upp hans skjorta, klämde med fingrarna på
hans utspända måge och funderade högt:
— Ska det vara nog nu? Eller ska jag ge honom
mera?
Från den mörka vrån bredvid dörren hördes mors röst:
— Ser ni inte — han sträcker sig efter brödet!
—5 Ungen är dum! Han förstår inte, hur mycket han
behöver äta ...
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
