Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Mineraliernas geometriska egenskaper. Kristallografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Symmetri. Betraktar man en kristallform, finner man lätt
att den är symmetriskt utbildad i en eller flera rigtningar; detta
gäller med afseende på anordningen såväl af kristallens ytor som
af dess kanter och hörn. Den i fig. 4 afbildade kristallen har
främre och bakre sidan sinsemellan lika; äfvenså äro den högra
och den venstra, samt den öfra och undra sidan sinsemellan lika.
Man ser sålunda att kristallen är likformigt utbildad i 3:ne
rigtningar, men på olika sätt i alla 3 rigtningarne. I fig. 5 se vi
detsamma äfven vara händelsen, men märka tillika att denna
kristall är snedt utbildad i en rigtning. Om vi nemligen i fig.
4 tänka oss 3:ne linier AA’, BB’ och CC’, efter hvilkas
rigtning kristallen är likformigt men olika utbildad, så finna vi att
dessa skära hvarandra under räta vinklar, hvilket deremot ej är
händelsen i fig. 5, der CC’ står lutad mot BB’.
Sådana linier i en kristall, som man tänker sig utmärka
rigtningar, efter hvilka kristallen är symmetriskt utbildad, kallar
man kristallaxlar eller endast axlar. Man skiljer mellan
hufvud-axlar och bi-axlar. Axlarna äro vid studiet af kristallografien
särdeles vigtiga.
För att lätta uppfattningen af kristallformerna, antager man
3 stundom 4 kristallaxlar, hvilka, såsom af ofvanstående figurer
4, 5, synes, kunna med hvarandra göra antingen räta eller icke
räta vinklar.
Utgår man från kristallens medelpunkt eller den punkt, der
axlarne skära hvarandra, och tänker sig de stycken af axlarne,
som en enda kristallyta afskär, så kallas dessa
stycken för ytans parametrar, och de skiljas
från axlarne dels derigenom att de räknas från
kristallens medelpunkt, dels derigenom att de
hafva afseende på en enda yta, under det att
axlarne räknas från den ena sidan af
kristallen till den andra samt bestämmas af
kristallens grundform.
Grundformen för hvarje kristall är icke
någon bestämd form utan en godtyckligt
antagen vanligen enkel, tydligt utbildad,
från hvilken öfriga former lättast kunna
utvecklas.
I allmänhet antages i hvarje system till
grundform en pyramid, hvars parametrar
utgöras af halfva axlarne.
Fig. 6.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
