- Project Runeberg -  Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor /
24

(1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Mineraliernas geometriska egenskaper. Kristallografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

24

deraf får systemet sitt namn. Om den upprättstående axeln blir
oändligt stor, uppstår ett qvadratiskt prisma; blir den = 0, så
uppstår en ändyta eller ett planpar. Vi se således, att det kan
finnas en oändlig mängd tetragonala pyramider, med samma bi-
axlar, men med längre eller kortare hufvudaxel. Ju längre huf-
vudaxeln är, ju spetsigare blir pyramiden och ju mera närmar
sig formen ett prisma, och tvärtom, ju kortare axeln är, l~1 trub-
bigare blir pyramiden och ju mera närmar sig formen en plan
yta. Likasom man i reguliära systemet begagnar bokstafven 0,
för att beteckna den enklaste formen (grundformen) eller octa-
edern, och medelst koefficienter före och efter utmärker de för~-
ändringar, som octaederns axelafskärningar undergå, vid öfver-
gången till andra former, likaså nytjar man i detta system bok-
stafven P, för att uttrycka den enklaste formen, neml. den te-
tragonala pyramiden. Härvid måste man dock märka, att med P
ej utmärkes någon pyramid med ett visst förhållande mellan bi-
och hufvudaxlarna, alldenstund detta förhållande är olika för nä-
stan hvarje mineral, utan mau menar med P den qvadratiska pyra-
mid, som man vid granskandet af ett mineral i en kombination
funnit mest utvecklad eller till följd af annan orsak valt till grund-
form. Vid betraktandet af ett annat mineral, som hos grundformen
har en större eller mindre hufvudaxel (när biaxlarna äro lika), har
således P en annan betydelse. Man måste således fästa i min-
net, att P utgör tecknet för grundpyramiden hos ett visst mine-
ral, men att de olika mineraliernas grundpyramider äro olika och
hos det ena mineraliet spetsigare, hos det andra trubbigare.
Med kristalisvit eller xx:ll-serie förstår man inbegreppet
af alla hos ett och samma minera ispecies förekommande xx:ll-
former. De olika parametrarna på samma slags axel, hos de i
samma xx:ll-svit förekommande former, stå alla i ett rationelt och
vanligen enkelt förhållande till hvarandra. Jemf. sid. 10.
Beteckningssött. Om nu P är grundpyramiden hos en kri-
stallsvit, så utmärker mP en pyramid, som har m gånger så stor
eller liten hufvudaxel, allt efter som m är större eller mindre
än enheten. Gränsvärdena för m äro cc och 0, och i ena fallet
blir cc P tecknet för ett prisma, hvars kanter ha samma läge?
som grundpyramidens hörn, och o P ett plan vinkelrätt mot huf-
vudaxeln eller rätt och slätt ett ändplan eller planpar.
Koefficienten m framför P har således afseende på hufvud-
axeln. Om deremot en koefficient står efter P, så har den af-
seende på en af biaxlarna och utmärker att densamma blifvit
förändrad. Om nu P är vår grundform, så är Pn en pyramid,
der den ena axeln blifvit n gånger så stor som i P, men då
begge biaxlarna i detta system äro af samma natur, måste en
förändring hos den ena äfven inträda hos den andra, och således
utmärker Pn en 8-sidig eller som den kallas en ditetragonat
pyramid. Om a b e d, fig. 58, är en skärning genom biaxlar-
nas plan, samt a c och 4 d axlarna, så uppstår förändringen så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mineral/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free