- Project Runeberg -  Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor /
45

(1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2) Mineraliernas fysiska egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

deras förhållande vid. repning med knif eller stålspets: om de
små vid repningen lösgjorda splittrorna bortspringa kallas mine-
valet sprödt (t. ex. svafvelkis, fältspat) om deremot pulvret blir
~varliggande på knifven kallas det mildt (t. ex. blyglans, speck-
sten).
De flytande niineralierna äro i afseende på kohesionen:
1:0 tunn- eller lättflytande t. ex. vatten, qvicksilfver,
2:0 tjock- eller segfiytande, såsom bergtjära.

Il. Egentlig vigt.
Tyngden eller egentliga vigten hos ett mineral är ett af
de förnämsta kännetecken på detsamma. Olika mineralspecies
hafva i de flesta fall olika egentlig vigt, under det att alla va-
rieteter af samma species hafva i det närmaste samma egentliga
vigt. Med egentlig eller specifik vigt menas, såsom bekant är,
förhållandet mellan mineralets absoluta vigt och vigten af en lika
stor volym vatten. Den säger sålunda huru många gånger tyngre
mineralet är än vatten. Detta uttryckes genom siffror t. ex. eg.
v. = 3, 5 betyder att mineralet är 3 och 1/2 gånger tyngre än
vatten.
Då den egentliga vigten står i nära sammanhang med ett
minerals kemiska sammansättning, kan man stundom lätt sluta
från den ena till den andra. Så hänvisar en högre egentlig vigt,
t. ex. 5 å 6, hos ett mineral på någon af de tunga metallerna
såsom ingående beståndsdel. Jern- och manganmatmer hafva en
eg. v. af 4 till 5; många blyföreningar hafva en eg. v. af 6 till 7.
En och samma substans visar i allmänhet en olika eg. v. om den
förekommer kristatliserad och amorf. Den amorfa substansens eg. v.
är alltid mindre. Granat har t. ex. i kristaller en eg. v.== 3,90, men
efter smältning, såsom ett stelnadt glas, är dess eg. v. blott = 3,05.
Ett minerals eg. v. bestämmes vanligen på följande sätt. Man
har en mcd inslipad glaspropp försedd flaska af af tunnt glas, en s. k.
jpylcnometer, hvilken väges fylld med vatten; mineralet inlägges, då en
del af vattnet utrinner, och vigten bestämmes ånyo. Den senare vigten
är tydligen större än den förra. Om mineralprofvets absoluta vigt är
= T, pyknometerns vigt då den är fylld med vatten = v (pyknometerns
s. k. vattenvärde) och dess vigt sedan mineralet blifvit inlagdt =
så är tydligen
T
Eg. v.

Bestämningar af eg. v. utföras äfven med den hydrostatisica vågen
och vigtsareometern.


III. Optiska egenskaper.
Dubbelbrytning och polarisation. Såsom allmänt bekant
ir, hafva genomskinliga kroppar den egenskapen, att bryta de ljus-
strålar, som infalla snedt på deras ytor. En del kristaller äro
dessutom dubbelbrytande d. v. s. de hafva den egenskapen, att
den infallande strålen vid brytningen sönderdelas i tvenne, af
hvilka stundom den ena, den s. k. ordinära strålen, följer den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mineral/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free