Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
färger, oftast är den färglös. men gula, röda, blå och svarta kri-
staller äro ej sällsynta. Har en utmärkt glans (diamantglans)
och stark strålbrytning, hvilken senare egenskap förorsakar dess
utmärkta färgspel. Brytningsexponenten - 2,42 Ar något spröd.
Egentlig vigt 3,5, hårdhet 10. Angripes ej af syror, men
förbrinner i syrgas till kolsyra med qvarlemnande af en ringa
återstod. Den kan äfven i pulverform oxideras på våta vägen
genom en blandning af kromsyradt kali och svafvelsyra.
Upphettad till hög värmegrad utan lufttillträde förvandlas den till grafit.
Bland diamantens märkvärdiga fysiska egenskaper må äfven näm-
nas, att den efter insolation utsänder ett gult eller grönt
fosforescent ljus, som hos en del stenar har stor varaktighet.
Blir genom gnidning starkt elektrisk, men leder icke elektricitet. Om
diamantens uppkomstsätt sväfvar man i ovisshet. Den träffas
vanligast i lösa jordlager, någongång i ett qvartsigt conglomerat,
som står i nära samband med en sandstenslik bergart, benämd
itakolumit. Diamanten förekommer tillsammans med guld och
andra ädelstenar i Ostindien på östra sidan af Deccan-platån
(Golconda), Malacca, Borneo, Sumatra; i Amerika i Brasilien i
provinserna Minas-Geraës och Bahia, Mexico och Californien; i
Afrika: Kaplandet och Transwaal; i Europa: Ural; i Austra-
lien: New South Wales. I nyare tider har man i Brasilien äfven
funnit små svarta kol-lika stycken af diamant, hvilka komma i
handeln under namn af karbonat och användas till diamantslip-
ning. Diamanten förekommer så vidt bekant är icke i Sverige.
Diamantens vigt räknas i karat och en karat är vanligen 205 m.grm.
En diamant om en karats vigt betalas med 30-50 kr., om den
är oslipad, samt med 160-250 kr., om den är slipad. Dess värde stiger
som vigtens qvadrater, så att t. ex. en 6 karats diamant är värd
6 * 6 * 30 = 1080 kr., om en karat betalas med 30 kr; stora diamanter
betalas dock ej så högt, som efter denna beräkning. Värdet beror äf-
ven mycket på dess klarhet, vatten, och färg.
Diamanterna förekomma vanligen små; väga de 50 karat äro de
redan af ett ofantligt värde. Större än 150 karat ges det få i veriden.
Den största af de bekanta tillhör Rajah af
Mattan på Borneo och väger 376 karat.
Ryska kejsarens från Golconda väger 279 karat.
I Ryska, Engelska, Österrikiska och
Fransyska skattkamrarna finnas några, som
väga nära 150 karat. Fig. 97 visar undre
sidan af diamanten Koh-i-Noor (vigt 106 karat)
i verklig storlek och form. Fig. 98 visar en
annan stor diamant Söderns stjerna
(vigt 124 karat); den är från Brasilien, un-
der det att nästan alla andra ryktbara
diamanter äro funna i Indien. Diamanterna
slipas antingen dubbelt kägelformiga med
facetter och kallas då briljanter, eller såsom
rosenstenar, hvilka äro uppåt facetterade och
nedåt hafva en plan yta, eller såsom tafelstenar,
hvilka senare äro flata ofvan och under med stympade hörn.
Briljantformen skattas högst, så att t. ex. en rosensten endast betalas
med 4/5 af det värde, som en briljant af samma vigt och klarhet betingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
