- Project Runeberg -  Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor /
69

(1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

69
Likasom andra ädelstenar kan äfven diamanten efterhärmas med
glasflusser (strass), hvilka rätt bra likna den vanliga diamanten utom
hårdheten, som ej kan efterhärmas.

Användning. Dess starka glans och Fig. 98.
strålbrytning gör diamanten till den dyr-
baraste bland ädelstenarna. Den tjenar
företrädesvis till prydnad antingen ensam
såsom solitär, eller i infattning med andra
mindre värderika ädelstenar och perlor.
Begagnas dessutom till glasskärning och
till gravering på glas och metaller; såsom
fint pulver (diamantbord), till slipning af
hårda kroppar, till lager i kronometrar,
till djupborrningsapparater (diamantborr);

Söderns stjerna.

den har äfven blifvit använd såsom linser, i mikroskoper.
före 18:de århundradet kände man blott den ostindiska diamanten.
Ar 1727 upptäcktes diamantförekomsten i Brasiljen och man beräknar
att utbytet derstädes varit 13 milioner karat. Ar 1867 upptäcktes
diamanter vid Waalfloden och de sydafrikanska fälten hafva sedan
dess lemnat de mesta diamanterna. De förekomma der i en grön bergart
liknande någon grönstenstuff.
Ar 1456 uppfann Ludvig af Berquem konsten att slipa diamanter;
förut kunde man blott polera dem. Redan Newton hade år 1675
på grund af diamantens optiska egenskaper dragit den slutsatsen, att
den vore en brännbar kropp, och någon tid derefter blef detta äfven
bevisadt af Cosmos III, storhertig af Toscana, som år 1694 lät förbränna
en diamant i focus af en brännspegel; men först Lavoisier lyckades det
att visa, att vid förbränningen bildades kolsyra, och att diamanten
således bestod af kol.


2. Grafit = C.
(Blyerts.)

Rent kol, fast stundom med mekaniskt inblandade små de-
lar af jern, kiselsyra o. s. v. Har sitt namn af grekiska ordet
grafein (skrifva), eftersom den användes för skrifning.
Kristalliserar i monosymmetriska systemet med hexagonal habitus eller
möjligen i både monosymmetriska och hexagonala systemen. Kolet
förekommer således dimorft eller trimorft i mineralriket, d. v. s.
i olika kristallsystemer. Grafiten förekommer dock vanligen
derb eller insprängd i större eller mindre fjäll, har en utpräglad
genomgång parallel med basiska planet, svartgrå färg, metall-
glans, streck gråsvart, glänsande, mild, i tunna blad böjlig.
Eg. vigt 1,9-2,3. Hårdhet 0,5-1 om mineralet är fullt
rent, annars vanligen något hårdare.
Ger på porslin grått streck, och är på papper affärgande,
fet för känseln, osmältbar och nästan olöslig i syror; förbrinner
i stark hetta vid lufttillträde, fastän trögt, och lemnar en jern-
haltig återstod; leder i motsats till diamanten elektriciteten full-
komligt.
Grafiten är temligen allmän; den förekommer dels såsom mer el-
ler mindre mäktiga lager, dels såsom större eller mindre körtlar och
korn insprängda i urbergen i synnerhet i kalksten.
Äfven i Sverige förekomma lager deraf vid Halfvarsbenning i
Norbergs socken i Westmanland, på Hernön samt på nkgra andra ställen.
Insprängd förekommer grafiten i gneisen och graniten i Södermanland


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mineral/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free