Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72
Förekommer ej särdeles ofta och då på gångar tillsammans med
malmer. Förekommer i Sachsen i silfvergrufvorna vid Freiberg, Marienberg,
Annaberg, Schneeberg, på Hartz vid Andreasberg, Joachimstal i Böhmen,
Chile, Norge vid Kongsberg. I Sverige är den ej funnen.
Arsenikens föreningar äro deremot mycket allmänna.
Användning. Arseniken förekommer i handeln under namn af
Scherbenkobolt, och begagnas i metallegeringar för att göra dem hårda,
spröda och hvita, samt vid hageltillverkning och för framställning af
flere för metallurgien, medicinen och tekniken vigtiga preparater.
Den så kallade hvita arseniken är arseniksyrlighet och begagnas
för glastillverkningen och för framställande af gröna färger samt är
mycket giftig. Den förekommer ej till någon sådan mängd i naturen,
att den kan tillgodogöras. Framställes deremot vanligen af arsenikkis.
5. Antimon = Sb.
(Gedigen antimon.)
Kristalliserar i rhomboedrar med polkantvinklar af 87° 6´;
vanliga former äro R, 1/4 R, o R. Tvillingsbildning mycket vanlig
med 1/2 R såsom tvillingsplan. Basiska genomgången mycket
tydlig, den rhomboedriska efter - 1/2 R tydlig. Förekommer van-
ligen derb eller insprängd. Färg tennhvit, oftast med gul- eller
gråaktig anlöpning. Något spröd. Hårdhet = 3-3,5. Eg. vigt
= 6,6. Mycket lättsmält, färgar blåsrörslågan blekt grön, för-
brinner på kol och bekläder detsamma rundt omkring med ett
kvitt perlemorglänsande beslag af antimonsyrlighet, som vid.
påblåsning lätt flyttar sig.
Den gedigna antimonen är sällsynt; den är funnen i Sala grufva
inväxt i kalkspat, samt i utlandet på Harz vid Andreasberg och vid
Przibram i Böhmen.
Användning. Den i handeln förekommahde antimon beredes af
svafvelantimon och användes i förening med bly till boktryckeristilar,
samt i förening med tenn till s. k. Britannia-metall. Antimon gör lege-
ringarna hårdare och sprödare. Den var redan känd af de gamle,
synnerhet uti sina legeringar och användandet i medicin.
G. Wismut = Bi.
(Gedigen wismut.)
Kristalliserar såsom de föregående i rhomboedrar; polkant-
vinklarne äro 87° 40’, således står rhomboedern nära kuben. Van-
liga kombinationen är R, oR. Genomgångarne äro basiska och
rhomboedriska parallela med - 2 R. Dock sällan kristalliserad~
oftare ss. korn samt derb, insprängd i bergarten, eller i strec-
kade fjäder- och trädlika former. Färg hvit, med draqning i
rödt, samt brunaktig anlöpning. Mild. Hårdhet 2,s. Eg. vigt
= 9,7. Smälter i blotta ljuslägan. För blåsrör på kol ger
citrongult beslag.
Ej särdeles allmän; är dock i utlandet föremål för grufbrytning
t. ex. vid Annaberg i Sachsen. Man vinner der metallen genom mal-
mens upphettning, då wismnuten smälter och utrinner från bergarten;
denna method kallas segring. Den gedigna wismuten är det enda mi-
neral, som i stort användes för framställning af wismutmetall. Den fö-
rekommer tillsammans med kobolt-, nickel- och silfvermalmer, samt in-
växt med qvarts, kalkspat och tungspat vid Schneeberg, Marienberg,
Altenberg, Joachimstal, Johanngeorgenstadt m. fl. ställen i Tyskland;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
