Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
107
vanligen invuxen i qvarts: Frankrike, Spanien, Alperna, Norge, St.
Gotthard, Ural, Brasilien, Georgia o. s. v. I Sverige funnen vid Horr-
sjöberget i Ny socken af Wermland, samt vid Käringbricka i Westman-
land, i granitartad gneis.
Titansyran förekommer äfven såsom:
Anatas. Kristalliserar äfven i det tetr. systemet, men i
former, som icke kunna återföras på rutilens grundform. Endast
funnen kristalliserad och då i äldre formationer, vanligen sittande
i qvarts. Färg varierande, än blå, än svartaktig, röd, brun eller
gul; sällan färglös. Pulver hvitt. Ogenomskinlig till halfgenom-
skinlig. Metallartad diamantglans. Eg. v. = 3,9. II. = 5,5-6.
För öfrigt såsom rutilen: Schweitzeralperna, Brasilien. I Sverige
vid Tjodala nära Åreskutan, Slidre i Norge m. fl. st. ofta tillsammans
med rutil och Brookit.
Brookit. Rhomb. syst. Kristallerna anvuxna, tafvelformiga
eller prismatiska. II = 5,s-6. Eg. v. = 3,8 -4,1. Brun, röd-
brun, metallartad diamantglans; genomlysande till ogenomskin-
lig; i öfrigt som föregående arter.
Sällsynt. Wales, St. Gotthard, Ural, Etna, Förenta staterna o. s. v.
tillsammans med anatas. Ej träffad i Sverige.
De olika modifikationerna af titansyra hafva olika eg. v. i det att
anatasen har den minsta och rutilen den största tyngden. Om Brookit
glödgas, så antager den rutilens eg. v. och om anatas glödgas förändras dess
eg. v. först till Brookitens och sedan till rutilens. Titansyran användes i
porslinsmåleriet för framställning af gul färg.
54. Pyrolusit = MnO2.
(Brunsten, weichmanganerz.)
Består, då den är ren, af 62,8 mangan och 37,2 syre, me-
rendels med någon inblandning af jernoxid, barytjord, kiselsyra
och vatten. Pyrolusit antages vara en sönderdelningsprodukt af
manganoxidhydrat, hvilket äfven synes bestyrkas af den hos py-
rolusiten ständigt förekommande vattenhalten.
Rhomb. syst. Kort pelarformiga, vertikalt streckade kri-
stahler, hvars ändar begränsas af basplanet oP eller domat P~.
Sällan kristalliserad: merendels derb och insprängd samt utbil-
dad i små drufformiga aggregater af radierande, stänglig eller
trådig, stundom äfven kornig eller jordformig textur. Ofta i ef-
terkristaller af kalkspat, manganit och pohianit. Färgen mörkt
stålgrå till ljust jernsvart, affdrgande, halfmetallisk svag glans,
i trådiga varieteter sidenglans, ogenomskinhig. H. = 2-2,5 (de
jordartade, vittrade varieteterna ännu mjukare). Eg. v. = 4,7
-5. För blåsrör ger i kolf vatten, smälter ej; glödgad starkt
på kol förvandlas i brun oxidoxidul, under utveckling af 12 proc.
syrgas. Löses i saltsyra under utveckling at klor. Med borax
och fosforsalt mangans reaktioner, nemligen i inre lågan ett
färglöst, i yttre ett violett glas.
Förekommer i utlandet på gångar och lager vid Johan Georg-
stadt, Ilmenau i Thüringen, Ilefeld på Harz ; dessutom på flera ställen i Böh-
men, Ungern, Mähren, Cornwall, Förenta Staterna, Brasilien o, s. v.
I Sverige förekommer pyrolusiten vid Undenäs i Westergötland,
Spexerud i Småland samt på några ställen i Leksands socken i Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
