Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
rieteter innehålla dock något’ kiselsyra, lerjord och manganoxid;
en del hafva äfven merä vatten (18 o/o), så att de synas motsvara
formeln Fe2 03. 21120.
Ej kristalliserad, men af mångfaldigt varierand~ yttre
former, oftast af radialt-stänglig, krumskålig textur. Afven i
täta och jordformiga partier. 11. = 5-5,s. Eg. v. = 3,4-4. Nej-
iikbrun till guibrun och ockergul, stundom äfven svartbrun; streck
gulbrunt till ockergult; svagt sidenglänsande. Förhåller sig för
blåsrör och till reagentier såsom Göthit.
Den gula jernockran, som kan anses endast såsom en art-
modifikation af den bruna, är ej så allmän som denna, men fö~
rekommer i dess sällskap i en del yngre formationer, såsom små
lager, körtlar, eller såsom afsättning ur vatten. Förekommer på
Harz, i Bayern, Osterrike o. a. st. och begagnas såsom jernmalm,
samt till gul färg och, sedan den blifvit bränd, till rödfärg. Jern-
oxidhydratet i mekanisk blandning med kalk, lera, qvarts samt
andra ämnen ger upphof till en mängd i synnerhet för utlandet
vigtiga jernmalmer.
Hit höra sjö- och myrmalmer samt dylika bildningar, hvilka äi-o
jeirnockror mer eller mindre orenade af fosforsyra, lera, sand, kalk samt
organiska ämnen. De förekomma under m~ngfa[diga former, än så-
som små, runda klot från ärters till galläpplens storlek, bildade af kon-
centriska skal, som i midten innesluta ett sandkorn eljer något annat
föremål, och kallas då ärtmalm, bönmalm, hagelmal’in. An förekommer
limoniten slagglik i större eller mindre rusor och rar då namn af slcragg-
malm; än i små plattade korn eller kakor, penningmalm; än till formen
liknande krut, lcrutmalm. Den träffas i alla länder och företrädesvis
de yngsta formationerna, så att den på många ställen fortfar att bilda
sig. Den förekommer dock äfven i äldre formationer t. ex. juraforma-
tionen i södra Tyskland, Schweitz på gränsen till Frankrike, t. ex. De-
lemont, der ordentlig grufvebrytning verkställes, för att vinna en i ock-
rehaltig lera liggande, i små kulor utbildad jernmalm. Vigtig för
oss är förekomsten af sjö- och myrmalm i Sveriges flesta provin-
ser, synnerligast i Dalarne, Wermiand och Småland. Sjö- och myrmal-
men lemnar ett godt gjntjern, men kan ej med fördel nyttjas till stångjerns-
tillverkning i anseende till dess betydliga halt af fosforsyra och svafvelsyra.
Sjömalmen uppfiskas med dertill särskildt konstruerade redskap
från sjöarnas botten, och myrmalmen uppgräfves, der den förekommer
under dammjorden, samt behöfver oftast rengöras från mekaniskt in-
blandade sand- och jordpartiklar.
Man har anlednin~ till den förmodan, att åtminstone en del sjö-
och myrmalmer äro produkten af ett organiskt lif och bildade analogt
med korallerna. Härför tala de på samma ställen ständigt förekom-
mande lika yttre formerna samt dessa formers likhet med en del ko-
raller och andra lägre bildningar af organiskt ursprung.
1 Sverige erhölls år 1878 omkring 115 000 centner sjö- och myrmalm.
Med afseende på texÉnren s~rski1jer man följande varieteter.
a) Trådig glaslcopf med trådigt brott, njur- och droppformigt bil-
dade partier med kilformigt afsöndrade stycken och skålig afsöndring.
b) Tät, derb och insprängd; droppstenslik, stundom i samma for-
mer som föregående; i efterkristaller efter svafvclkis, jeruspat, kalkspat
o. s. v.; mussligt till jemnt brott; tät och matt.
c) Oclcrig eller jordformig; brun jeruockra af löst sammanhang,
affärgande. Derb, insprängd och såsom anflog.
Alla dessa tre artförändringar, sannolikt uppkomna genom sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
