Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
163
Tvillingsbildning allmän. Har en tydlig genomgång, parallel
med ena prismaplanet, och en mindre tydlig parallel med det
andra. Spröd. H. = 5-7 (olika på de olika ytorna). Eg. v. =
3,5-3,7. Stundom färglös, men oftast med blå, gul, rödaktig,
gråhvit eller svart färg; perlemorglans på tydligaste genomgångs-
ytorna. För blåsrör osmältlig; för kobolt-solution blå; löses ej
af syror. Man skiljer mellan följande varieteter; cyanit (blå,
bredstänglig), Rhätizit (ej blå, smalstänglig).
Förekommer i glimmerskiffer med qvarts på S:t Gotthard, Tyro-
len, Carlsbad m. fl. ställen i utlandet; i Sverige är den funnen vid
Horrsjöberget i Wermland, bildande lager af flera famnars mäktighet,
Westanå i Skåne, i Bohuslän vid Silfverberget, i Norge nära Rörås.
Sillimannit är en tredje form af substansen Al203. SiO2, som så-
ledes är trimorf. Kristalliserar i rhomb. systemet men i andra former
än Andalusit. Förekommer i Connecticut och New-York i N. Amerika
134. Topas=5Al203. Si02. Al2 Fl6, SiFl4.
(Pyrofysalit. Pyknit.)
Rhomb. syst. Oftast kristalliserad, vanligen med de pris-
matiska formerna co P. co P 2 öfvervägande och deras plan fint
vertikalt streckade. P och o P förekomma äfven. Fig. 185 vi-
sar den brasilianska topasens vanliga form. De från Altenberg
och Schneckenstein äro mera prismaformiga, med o P utbildad.
Förekommer äfven derb, i otydligt utbildade kristaller (såsom
pyrofysalit), insprängd samt i trubbkantiga stycken.
Har en ganska tydlig genomgång, parallel med basiska
planet, samt andra otydliga. Brott mussligt
till ojemnt. Eg. v. = 3,51-3,57. H. = 8. Fig. 193.
Färglös, stundom vattenklar; merendels fär-
gad gulhvit till vin- och honungsgul; rödhvit
till hyacintröd och nästan violblå, grönhvit till
sparrisgrön. För blåsrör i tång är den osmält-
bar, men om små splittror utsättas för god
eld, öfverklädas de med små, fina blåsor af
fluorkisel, som under fortsatt påblåsning
försvinna. Med koboltsolution blå, oren färg.
Angripes ej af syror.
Förekommer med 3 olika artförändringar:
1) Ädel topas, kallas de genomskinliga,
glasglänsande arterna, oftast af vingul eller
blåhvit färg; förekommer i sällskap med qvarts,
turmalin och beryll i granit, gneis och glimmerskiffer samt äfven i lösa
jordlager.
Sachsen, Schneckenberg, vid Gottesberg, Ehrenfriedersdorf, Alten-
berg och Penig; Miask i Sibirien, Brasilien.
Användes såsom ädelsten. De vackraste arterna äro i högt värde.
2) Pyrofysalit eller oädel topas. Förekommer dels derb,
dels i rhombiskt pyramidformiga, otydligt utbildade kristaller af
hvitgrå, grönhvit eller gulhvit, merendels oren färg.
Funnen vid Finnbo och Broddbo nära Falun i dervarande grof-
korniga granit, vid Långbans grufvor samt vid Fossum i Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
