Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
165
Fig. 194. Fig. 195.
ci
1>
nig afsöndring. Genomgångar ej tydliga, parallela med rhom -
boeder- och prismaplanen. Brott mussligt till ojemnt. Färg-
lös, sällan vattenklar, vanligen i mångabanda grå, gula, blå,
röda och bruna färger, oftast dock helt svart; stundom af flera
färger i samma kristall. Glasglans; genomskinlig i alla grader.
de svarta ogenomskinliga. Särdeles stark dikroitisk, hvilket gör
att den kan användas till polarisationsapparater. Eg. v. = 2.9
-3.2. H. = 7-7.5. Blir genom uppvärmning eller afkylning po-
lariskt elektrisk, hvilket redan för längre tid tillbaka var be-
kant. Pulvret visar sig stundom magnetiskt.
För blåsrör förhåller sig olika efter olika sammansättning.
Några varieteter smälta lätt under kokning, andra svälla upp
utan att smälta, och åter andra smälta mer eller mindre lätt
utan att svälla upp. Alla gifva reaktion på borsyra med fluss-
spat och svafvelsyradt kali. Sönderdelas först efter smältning
fullständigt af svafvelsyra, bör dock pulveriseras och länge di-
gereras.
Man delar turmalinerna i följande afarter, mellan hvilka
äfven en kemisk skilnad eger rum:
a) Vanlig turmalin eller skörl. Omfattar de ogenomskinliga varie-
teterna, som hafva mörka, vanligen svarta färger och innehålla jernoxi-
dul. Den är allmän i våra urberg och funnen vid Käringbricka i West-
manland, Åmmeberg. och Emma i Nerike, Hellesta och Wånga i Öster-
götland, Roslagen och på flera ställen i Södermanland o. s. v. Den före-
kommer mest inväxt i granit, gneis, glimmer- och chloritskiffer, äfven
på malmförande gångar som föra tennmalm eller guld.
Bildar med glimmer en bergart, som kallas turmalinskiffer, samt
ingår i den så kallade topasfelsen, som ingendera förekommer i Sverige.
b) Ädel turmalin omfattar de klara genomskinliga eller genom-
lysande arterna af ljust röda, bruna, gröna och blå färger eller stundom
helt färglösa, som ej hålla jernoxidul men oftast lithion. Den röda har
man kallat rubellit och den blå indigolit; berge äro funna vid Utö
jerngrufva. Den ädla turmalinen finnes för öfrigt på Ceylon, Brasilien,
Sibirien, Elba, S:t Gotthard och N. Amerika.
De gröna, blå och röda varieteterna, som äro starkt genomskin-
liga, användas såsom ädelstenar; plattor skurna parallelt med hufvud-
axeln användas äfven såsom polarisationsapparat i turmalintången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
