- Project Runeberg -  Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor /
185

(1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

185

B. Koigruppen.
Följande tre mineralier utgöra en naturlig grupp. De hafva
alla uppstått af växter, som för längre tid sedan blifimit nedbäd-
dade i jordlagren och der widergått större eller mindre förän-
dringar. De hafva bildats den ena efter den andra, så att ur
torf successivt uppkommit brunkol, stenkol och antracit; denna
förändring beror på att kolhalten tilltager genom de andra äm-
nenas successiva bortgång, hvilket synes af följande tabell:

Träd. Torf. Brunkol. Stenkol. Antracit.
C 52 50-58 55-75 74-96 öfver 90
0 42 35-28 26-19 20- 3 3-0
H 6 7-5 6-3 5-0,s 3-0,s

172. Anthracit.
(Kolblende.)
Består af kol med en ringa halt af väte, syre och qväfve
samt föga inblandade askämnen. Kolhalten i allmänhet öfver
90 %. Färg sammetsvart till jernsvart, stark metallartad glas-
glans; ofta brokigt skimrande. Spröd. Eg. v. = 1,3-1,75. H.
= 2,0-2,5. Leder elektriciteten. Svårantändlig, förbrinner först
vid starkt luftdrag, dels utan dels med svag låga, utan att smälta
eller baka tillsamman. Färgar ej kokande kalilut.
Förekommer i de äldre formationerna, vanligen siluriska, på flera
ställen i Europa, men i synnerhet i Pensylvanien i Nordamerika. I
Sverige är den i små partier funnen inom siluriska formationen vid
Warnhem i Westergötland och på Öland samt vid flera grufvefält ss.
Dannemora, Skrikerum, Riddarhyttan, Långbanshyttan, Knollens och
Slädekärrs grufvor på Dalsland.
Användes vid smältningar, der hög hetta erfordras, samt för an-
dra tekniska ändamål.

178. Stenkol.
(Svartkol. Bituminösa kol.)

Består af kol förenadt med en större och mindre halt af
bituminösa, harziga och andra väterika föreningar, samt mer eller
mindre aska. Kolhalten vexlar mellan 75 à 96 procent.
Derb, mussligt brott, ojemn till. bladig. Spröd. Färg sam-
metsvart, becksvart till gråsvart, starkt glas- till fettglänsande,
understundom sidenglänsande. Visar under mikroskopet trädtex-
tur. Eg. v. = l,15-l,5. H. = 2,0-2,5. Tändes mer eller min-
dre lätt och brinner med låga och stark rök samt aromatiskt
bituminös lukt; blir derunder mjuk, bladar ut sig, smälter och
sammanfaller, qvarlemnande en slaggig massa. Löses ej eller
blott i ringa mån af kalilut, som således blott något litet gul-
färgas deraf.
Förekommer i formationer af olika åldrar, dock hufvudsakligast
i s. k. stenkolsformationen. Belgien, England, Skottland, Schlesien,
Amerika, Rhenpreussen, Zwickau, Frankrike, Japan och China hysa
mäktiga aflagringar af stenkol. De i Sverige förekommande stenkolen
tillhöra Liasformationen, som intager en del af N. V. Skåne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mineral/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free