Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
idylliski retande. Knappt har jag i Sverige sett
en utsigt skönare än den, som utvecklar sig frän
en liö]d nära Rimforsa, öfver Jernlunds än all-
deles lugna, än af vestanvindar krusade yta, öf-
ver vikar* och holmar, mjeilt rundade höjder eller
terrassvis uppstigande skoghöljda klippor, och mot
den skönaste fond, der /på ena sidan ett blått Taf-
fel|ierg upplyfte sig mot himlen, och på den an-
dra sidan Kärsta Kyrka och herresätet Skäfve,
utan att störa, ledde tanken från naturens tysta
storhet till den lifvande Gudomen och den lef-
vande menskligheten.
Då det led emot aftonen, antog naturen lik-
som dagen, en dunklare färg. Den blef mera fri
och vild, utan att förlora i skönhet. Dalar och
siöar blefvo djupare, bergsbranterna mera stu-
pande, grönskan mörknade och träden vunno i
antal och höjd hvad de förlorade i lummighet.
Vi foro genom Helvetets portar, ett namn, hvar-
med allmogen i flera trakter af Sverige vanligen
hedrar sådana klufna klippor, mellan hvilka va-
sen går fram. Denna bergöppning var ock i san-
ning inträdet till en sublimt ryslig Tartar, som
genomtågades under aftonen och natten. _
Solen gick ned och tog med sig allt det ljus,
som bestrålat dagens landskap , men som icke pas-
sade för den vilda nejd, hvilken nu omslok oss
under färden mellan Orteflod och Sund. Den
skumma halfdager, som är den Nordiska sommar-
natten egen, framställde landskapets titamska mas-
sor i all deras dystra storhet. Hvilka berg ! hvil-
ken ödslighet och tystnad! Ömsom rasade vi, lik-
som förda pa åskans vagn, med en gräsligt skram-
lande fart utför de brådjupa backarna: kastarna
ilade som blixtstrålar förut och drogo dundret el-
ter sig: träden sväfvade forbi såsom valnader,
och nickade med hjessan, som långsamt rördes at
nattens vind : de hvita, skroiliga stenarna grinade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
