- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
22

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
den trofasta , glada öppenheten i hans väsende och
det fosterländska i hans umgängeston och hans
hjerta säga oss: ”Han är Nordens Son,” liksom
hans diktade verk förkunna, att ”han är Nordens
ära.” Om jag äfven gerna tänker mig honom så-
som pilgrim vandrande bland gruset af Horatii
och Ciceros Villor, eller sittande i Grottaferra-
tas lunder, Ined blicken riktad än på det eviga
Bom, än på det ramlade, af murgrönan omslin-
grade Tusculum, med hjertat fullt af den sköna
konstens Martyr, Correggio, och på det framför
honom liggande bladet, rikt och yppigt skildran-
de denne sin älskling, så slår han dock högre to-
ner och målar sannare, när han står på Boskild’s
högar och prisar Hroar och Helge, eller inför
oss i Trondhiems Domkyrka till Axels och JVal-
borgs förmälning i döden, eller i Blekinge’s lun-
der sjunger om Habor och Signild. I detta tre-
tal af sköna Diktningar tillhör han Nordens tren-
ne riken för alltid. Han är lifvets och handlin-
gens Skald, icke naturens. Derföre är hans dikt
mer episk och dramatisk än lyrisk, och mer episk
än dramatisk ; ty ofta sysselsätter honom handlin-
gen sjelf och det pittoreska deri mer, än dess
inre bevekelsegrunder. Han kunde ej tjusas af Sö-
derns natur ; ty han föraktade dess folk : och na-
turen betraktade han alltid blott som en nödig
bakgrund för menniskolifvets växlande bilder och
tailor. För hans Sångmö är naturen, då den ej
lifvas af en frisk mensklighet, död, såsom en må-
lad theaterfond, hvilken bleknar bort och endast
visar orediga, suddiga contourer, då de hand-
lande afträdt från skådeplatsen, och lamporna
slocknat. Han kan icke, såsom Byron, rörande
och stort måla den ensliga, vilda klippan, och
den rasande strömforsen; eller i Dikten återspe-
gla aftonrodnadens glödande färgprakt, hvilande
öfver ett elysiskt landskap, och det ensamma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free