- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
48

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vacker och treflig. Några stenkast deriftån träd-
de jag in under den svalkande, ljufliga skuggan
vid Prins Christians täcka lustställe, Sorgenfri.
Sorgfri hvilade jag ock en stund i parkens sköte,
vandrade derpå framåt det netta Slottet, enkelt
och anspråkslöst som Haga, ehuru dess omgif-
ningar förhålla sig till Hagas natur, som en till-
ställd rundmålning förhåller sig till ett skönt na-
turligt landskap. Jag framträdde på terrassen och
stannade der, nära ett öppet fönster, hvarifrån
klingade toner af ett fortepiano. I melodiska
löpningar eller fylligare accorder flögo tonerna
ut genom fönstret och spelade ännu som lärkor
ofver den lilla, täcka dalen nedanför terrassen.
Jag stal en blick in i rummet. Det var Prinses-
san Carolina, som framtrollade de idylliska lju-
den. Allt var så lugnt och tyst. Ingen fågel
spelade: de tycktes alla lyssna, beundrande den
musik, som de icke kunde uppnå. Men jag stod
ej länge der; ty jag fruktade, att något främ-
mande ljud skulle störa den rena, musikaliska
stundens frid, som hvilade öfver nejden och mig.
En reslig karl, den jag träffade vid porten, sade
mig, att. jag ännu hade tre mil till Fredriksborg.
En hoftjenare, i röd, galonerad skrud satt och
slumrade på en bänk i lindarnas skugga. Farväl,
ljufliga Sorgenfri!
Nejden blir nu allt vackrare. En rik bok-
skog omslöt mig snart, lik en Briareus, med hun-
drade armar, och ehuru ej trött, måste jag litet
rasta i dess famn. Seeländska bönder med stora,
starka hästar och långa, grofhuggna vagnar körde
mig förbi. En af dessa grep jag an, och öfver-
talte honom lätt att för en snaps föra mig ett
stycke Väg på sitt obeqväma åkdon. Under det
jag vid hans sida skakades framåt landsvägen,
betraktades Fredriksdal, som blickade fram pryd-
ligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free