- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
57

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åror mot solen, och den lilla båten liknade en
stor trollslända, som med blänkande vingar sväf-
vade fram öfver vattenytan.
Seelands natur är icke romantisk ; hon är
idyllisk, en täck och angenäm herdenatur, som
ger rika skördar och alstrar milda seder. Växt-
ligheten fann jag nästan vara densamma, som i
det sydligaste Sverige, endast mera full och fro-
dig. Bokarna vinna först här sin rätta prakt och
utbildade styrka, liksom kastanjerna vid Neckar.
Naturen begynner redan här att lösgöra sig ur
sina hårdaste bojor, och menniskan likaså. Högst
i Norden måste hon mycket arbeta, förattlefva:
derpå mycket arbeta, för att litet njuta. Här,
på Seeland, synes redan naturen af menniskan
taga arbetets tyngsta börda och lemna henne en
ßtörre lott af njutning, till dess, slutligen, längst
i Söderns paradis naturen ensam arbetar och men-
niskan njuter.
Då jag, på aftonen af den njutningsrika da-
gen, trott och dammig återkom till Fredriksborg,
stod Slottet alldeles förklaradt i den nedgående
solens sken. Jag tillbragte ännu en infernalisk
natt under Herr Abels dunbolster, och for föl-
jande dagen på en stor vagn, tillhörig Jens Jen-
sen i Hilleröd, i sällskap med en stum och fet-
lagd Doktor, en ännu fetare Matrona med svarta
mustacher och en ung Madonna med ett dels sof-
vande , dels skrikande barn på armen, tillbaka till
Köpenhamn.
Jag kan ej bättre och lämpligare taga afsked
af Seeland och Köpenhamn än med dessa ur en
väns bref lånade ord:
”Huru hafva någonsin Svenskar och Danskar
kunnat vara fiender?” frågade jag mig sjelf. —
Att se hvarandras strand och boningar, utan att
se hvarandra, borde underhålla en ständig träng-
tan inbördes efter broderlig förening. Inga län-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free