- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
92

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92
ga blir ansedt som skönhet. Den sköna’ dalen
fortgår utföre, och allt brantare büfva bergen på
sidorna; men intet är stelt eller naket. En liten
bäck rinner smal, men blå, mellan blomstren
och grönskan. Snart har man dalen till höger:
snart ser man en bredare flod och en yppi-
gare växtlighet. Man följer floden, prydd vid
stränderna af landtliga hus och kyrkor. Det är
Weser, som flyter af emot Bremen och här vid
Münden bildas af de tvenne sammanflytande elf-
verna Werre och Fulda. Åsynen af dalen, sta-
den, vattnet och skeppen, den lilla delta-formiga
holme, som floderna bilda framför Münden, de
höga, prunkande bergen, som kunna kallas Hüf-
ten hängande trädgårdar — åsynen af allt detta
Pa .en Mar sommarafton är en oskattbar
fröjd för öga och hjerta. Så snart jag kom in i
Staden, var väl förtrollningen försvunnen ; ty dess
gator äro smala och Krokiga, och de utanpå hygg-
liga husen dystra och snuskiga innantill. Men
pa andra sidan om staden begynner åter det sköna.
Uppför den langa, sandiga backen Lutterberger -
Höhe gingo vi till fots mellan parkens täta och
yPP*ffa träd, som stodo i den saftigaste, dunkla
grönska, men hvilkas kronor, så långt blicken
kunde intränga i lundens djup , genomglödgades
af den sjunkande solens brandgula sken. Våra
öron smektes mildt af de harmoniska ljuden från
boskapshjordarnas klockor, men för att ändå icke
njuta för mycket eller oblandadt, pinades de på
samma gang af tvenne tiggande birfilare.
Det var redan mörkt, då vi ankommo till
tullhuset vid Cassel. En besökare, klädd i blå
kolt, steg fram till vagnen och lyste på oss med
en lykta, fragande, om vi medförde några steuer-
bare Gegenstände. Kusken svarade: O nein,
beware ! Sie sind Studenten: och så fingo vi
fara, det vill säga: ändå till sjelfva stadsporten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free