Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Oeh när nattens stjerne blänker,
Drom sä sött om mig!
Hvart mig tidens bölja kastar,
Om jag hvilar eller hastar,
Om jag trälar eller rastar,
Lefver jag för dig.
Snart jag kommer hem tillbaka.
O! hvad då din kyss skall smaka,
När vid ljuden: ”Make! maka!”
Vännen sluts till vän.
Smärtans stunder du förlåter,
Och jag sjelf af glädje gråter,
Och jag far, se’n jag kom åter,
Aldrig bort igen.
Denna dag, som var den 22 Augusti, såg
jag äfven och genomtågade Braunfels, en verk-
lig klippstad; ty den betäcker ett helt berg, pä
hvars branta och väldiga topp det gigantiska
Slottet hvilar som ett örnbo : och när vi på den
sköna aftonen, efter en angenäm dagsresa, och
efter att hafva blickat in i den Nassauska Her-
tigens stora Djurgård, som skall innesluta två-
hundrade vildsvin och annat vildbråd, ankommo
till Wzilburg, Nassau-Weilburgs fordna hufvud-
stad, hade vi på en dag befunnit oss i fyra sär-
skildta Riken, nemligen Chur-Hessen, Hessen-
Darmstadt, Preussiska Området och Nassau. Ofta
hade vi mött på vägen karlar, klädda i hvita el-
ler blåa, tunna rockarmed svart eller blå stånd-
krage. De sköto makligt framför sig ett slags
skottkärror, men hvilkas tyngsta last vanligen
drogs af stora, förespända hundar. Qvinnorna
trippade lätt och sirligt på gräskanten af lands-
vägen ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
