Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Uti hans drabbningar och envigsstrider
Hvad mandom dog ej der, af ryktet glömd!
Och kärleken, hvars flamma djerft sig sprider
Igenom pansarskrudens stål, låg gömd
Uti hans jernbröst, skön, fast oberömd.
Men stolthet var likväl hans största låga:
Sitt namn han skref med eld och mord och plåga
Och mången borg, eröfrad med ett brott,
Snart speglade i Rhen sin brustna lemniug blott.
Men du, o Rhen! mildt gungande och klara,
Välsignande och vördnadsvärda flod!
Hvars stränder skulle evigt sköna vara,
Om icke menskan i sitt öfvermod
Befläckat dem med aska och med blod.
Sig himlen sjelf till jorden stilla sänker
Och på din rena spegel vaggad blänker —
En himmelsk flod du vore ock för mig,
Om du ej längre Rhen, men Lethe nämde dig.
Väl tusen strider dina kuster härjat,
Och deras halfva rykte slocknat re’n :
Och dessa hjeltar, hvilka Sagan bergat,
Hvad äro de? hvar livila deras ben?
Din våg från blod har tvättat stranden ren:
Nu blomma dina berg: bland vindrufskransar
Solstrålen glad på blanka böljan dansar:
Du renar allt, der du din gördel drar;
Men Minnets dystra dröm — den sköljer du ej klar.
Här Ehrenbreitstein, med de bräckta murar,
Än svart af minans rök , på klippan tryggt
Förkunnar hvad det var, då kulors skurar
Kringsvärmade dess torn, som äran byggt —
Ett Segrens torn , som såg sin oväns flygt
Kring fältets vida rymd, och log åt striden !
Hvad kriget skonat har, förstörde friden ,
Och sommar’ns regn slår in i detta hvalf,
Som aldrig än för svärd, för bomb och kula skalf.”
H 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
