- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
154

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154
som kallas Kaiser- und Königs Stuhl ich Mr
prydd med ett minnesmärke öfver Kejsar Franz’s be-
sök. På en kullfallen sten stå orden : Kenovirt den
XV1H Oct; men årtalet är bortsprängdt. Längre
fram vid branten ligger en annan sten, hvarpå
står ristadt: Löwenkopf 1809. Men mer äa alla
dessa stenar är den sköna utsigt värd, som från
berget öppnar sig öfver Neckardalen. Den stora
Rhen hvälfver sig längst bort. Den smalare, men
klara Neckar skyndar lustigt till hans möte och
omkring båda sluta sig täckt grupperade städer
och gårdar, sädesfält och vinplantager. Manheim
och Schwetzingen framträda på afstånd. Heidel-
berg utbreder sig vid bergets fot. Ögat saknar
intet, utom Slottet, hvars präktiga murar och
torn döljas af träden.
Jag fördjupade mig i den täta skog, som
höljer bergets Östliga sida, och kom allt längre
utföre, utan att finna eller följa någon väg. Knö-
liga träd och täta spår omslöto mig: taggiga bu-
skar höllo mig i rockskörten, och stundom nöd-
gades jag krypa utåt marken, för att komma fram.
Efter mycket arbete befann jag mig på en liten
ljus gräsplan och såg derifrån ned i en djup,
romantisk dal, der Neckar smög sig mellan klip-
porna, och strödda, landtliga hus prydde deras
sluttningar, på andra sidan om floden. Jag vet
ej, huru länge jag der stått och njutit af den
ensligt sköna taflan, då en tilltagande törst erin-
rade mig, att jag borde tänka på återvägen. In-
gen mensklig varelse syntes: endast bevingade in-
sekter , dem jag under vandringen Strukit af bu-
skarna , surrade omkring mig, och ur den svarta
skogen till höger ljödo några afbrutna fågeltoner.
Då jag nu, för att arbeta mig uppför branten
igen, måste söka de glesaste ställena, blef jag
allt mer och mer förvillad, allt mera trött och
törstig. Skogen blef tätare och vildare och gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free