Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
«nnat par, nemligen en gubbe och en gumma,
hvilka sträfvade uppför den sandiga stigen, med
risbÖrdor på ryggen, som, med de instuckna yxor-
na, liknade Romerska Liktorernas fasces. Den
gamle mannen, ehuru smutsig och bofällig han
var, ägde dock i sitt ansigte några menskliga
drag, hvarföre jag äfven till honom upprepade
min fråga, om jag på den utföre löpande vägen
kunde komma till Heidelberg. ”Omöjligt är del
inte ” svarade han, utan att stanna eller vidare
bekymra sig om mig och min kosa. Emellertid
lät jag af detta tvetydiga svar alldeles icke störa
mig, utan sträfvade framåt i samma riktning, allt
utföre, träffade slutligen en större väg, mot hvil-
ken min fotstig gjorde nästan en rät vinkel, och
blef varse genom trädstammarna, djupt under mig
och långt till venster, en skymt af Heidelberger-
Slott. Solskenet låg nu mera endast på trädens
kronor och på höjderna. Den Öfriga naturen hölj-
des af en mörkgrön och saftig skugga. Mellan
lederna af bokar och kastanjer anlände jag, ehu-
ru på en lång omväg, till det af aftonrodnaden
rosenfärgade Slottet, hvilade en stund i dess tysta
område, steg derefter ned i staden och hälsades
välkommen af mina tvenne landsmän, som en half
dag väntat mig tillbaka och slutligen fruktat, att
jag af trollen blifvit bergtagen. ”Men, min Gud!
så du ser ut!” utbrusto de på en gång. Då bör-
jade jag, i min ordning, att häpna. Jag såg mig
i en spegel och fann, att de bär, jag i skogen
så ymnigt förtärt, lemnat rikliga spår på läppar
och tänder, hvilkas dunkelblå färg tog sig sär-
deles hemskt ut emot de af en oupphörlig ansträng-
ning bleka kinderna. 1 samma ögonblick hade
jag ock anledningen gifven till de trenne hexor-
nas löje, då jag mötte dem i bergen, utplånade
den så fort och så godt jag kunde, och berät-
tade , under det jag intog en vederqvickande anal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
