Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
om det gamla förfallna slottet utanför byn ; en
annan lät o«s höra den egna historien om en ung
Engelsman, som dött af kärlek till en skön tärna
i Meyringen, som redan gifvit sitt hjerta ät en
vacker herde. Lifligast sväfvade följande mor-
gonen för min inbillning sagan om Hildegard och
hennes Riddare från Sverige, och den utbilda-
des snart till följande Romans :
Odens Brud.
”Mitt hjerta åt en Svensk jag ger.
Med honom och med ingen mer
dag dansar bröllopsdansen :
För honom bär jag kransen.
En Uiddersman fråh Svea land
Skall få mitt hjerta och min hand.”
Så söng, i sina fäders sal,
Skön Hildegard i Hasli-dal.
Med nitton är ej fylida,
Af glädjens sol förgyllda,
I skönhet hon ej like fann:
I mod hon manner öfvervann.
Hon var så varm och röd om kind,
Men kall liksom en gletscherviud
Mot alla dalens söner
Och deras friarböner.
Hon söng: ”En man från Sveriges land,
Blott han skall få min tro, min hand.”
”Rätt så, inin dotter! håll dig rak,
Tills tid och väntan gjort dig spak.
Den, som alltjemt ger korgen ,
Blir en gång gift med Sorgen,
Och enka blir hon ej till slut ;
Ty Sorgen lefver henne ut.” —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
