- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
225

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225
En stillà sabbatsfrid syntes nedsväfva från
den glänsande blåa himlen till den gröna jorden.
Mellan Unterseen, och Nenhaus vandrade jag
fram och åter, under det jag hade den härliga
Alpkedjan än till höger och än till venster. Tref-
liga hyddor och landtgårdar, omgjordade af val-
nötslunder, utbredde sig öfver hela Bödeli dalen
ända från Brienzersjön till Thunersjön, och bo-
skapens klockor klingade när och fjerran. Solen
sänkte sig. Stora, saftiga sknggor inkräktade
allt mer af de solbeglänsta dalderna, och snart
var allt mörkgrönt, utom de resligare tradens kro-
nor, dem ännu strålarna förgyllde. Nu började
bergskedjan att skifta i mörkblått och violett, och
några minuter derefter, då intet solsken mera fanns
i jordens grannskap, öfverdrogos de snöbetäckta
Alperna af den skönaste, mildaste rosenfärg, som,
allt högre rodnande, förvandlades i ren purpur.
Omättligt var mitt öga i njutningen af detta prakt-
fulla skådespel, och jag följde troget alla fina
öfvergångar från den ena läckra färgtonen till
den andra. Men allt detta rosensken och all den-
na purpurglans samlade sig omärkligt på Alper-
nas yttersta toppar, och när den sista glanspunk-
ten slocknade, stod hela Alpen der i dödens kalla,
blåaktiga askfärg. Så bortbleknade de alla, den
ena efter den andra ; men - ännu länge hvilade
blomsterkronan på den obeskrifligt härliga Jung-
fruns hjessa, som lyftades lik en jättevålnad i
sin svanhvita svepning, högt öfver en tjusande
natur. Dock äfven Jungfruns krona såg jag viss-
na och falla. Allt blef så stilla, hemskt och hög-
tidligt. En sval nattvind kom från bergen och
hviskade i träden, då han lopp genom dalen.
Den poetiska frukten af min vandring var en
I Del V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free