Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
för intet betrakta naturens skönare tailor, bestego
Jakobs-kullen och sqgo der under oss den leende
staden Thun med sitt slott och sin kyrka, den
blåa Aare mellan blomstrande stränder, och på
andra sidan om den lugna sjön Oberlands Alp-
kedja, blixtrande i det rena solskenet. Den py-
ramidaliska Niesen gjorde sig så stor, bredde ut
sig som en ond kalkon, och säg i sin ringhet
ofantlig ut; men de aflägsnare Alperna, den jät-
telika Jungfrun med sitthof, drogo sig tillbaka,
i blygsamt medvetande af sin storhet. Jungfrnn,
Jungfrun är dock allas begär : allas blickar riktas
mot henne. Liksom fordom Penelopes friare till
ltaka, så strömma härar af främlingar till Seliweitz,
att bringa Jungfruu sina offer. Är honklar, och
visar hela sin brudliga glans utan slöja, så blif-
va ock friarne glada ; är hon mulen och höljer
sig i dok, så äro ock friarne mulna och söka att
i drufvans must dränka sitt onda lynne.
Det led emot aftonen. Haag, som skulle
återvända, för att till fots, åtföljd af sin trogna
hund, vandra öfver St. Gotthard till Italien , blef
snart varse den båt, hvilken skulle föra honom
tillbaka. Efter en kraftig omfamning och ett:
Zum Wiedersehn im Mayland! sprang han ut-
för kullen. Snart satt han i den lilla båten, sväf-
vade fram på Aare, försvann bakom träden, men
syntes åter på sjön. Han vinkade med en flad-
drande duk sin sista hälsning, den jag besvarade
ined en afbruten vinqvist. Nu rar han borta.
Från terrassen vid Kyrkan såg jag solen gå
ned. Då jag inträdde i Diligencen, för att åter-
vända till Bern, lågo inga purpurmantlar på ber-
gen mer. Men ju längre jag for, ju högre reste
sig Jungfrun i horizonten, och då redan en djup
skymning hvilade öfver hela naturen, blänkte än-
nu Alperna fjerran som ljuskronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
