- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
249

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219
Outsägligt vacker var färden förbi Morges,
hvaröfver Slottet TFuflens ståtligt höjde säg på
afstånd, Aubonne med ett förtjusande läge, Rolle,
i hvars Slott, Prangins, Josef Buonaparte bott,
Nyon och Coppet med sitt stora, märkliga Slott,
der Bayle, Necker och Fru Staël von Holstein
lefvat. Nu, då jag nalkadesGenfer-sjöns sydliga,
mildt afrundade gräns, framställde sig Staden
Genève (Genf) på sin kulle, omgifven af slott,
lusthus och vingårdar, som ett härligt Panorama.
Vid middagstiden d. 30 September landsteg jag i
GENEVE. Så länge hade jag nu lefvat bland
ekona och förvånande naturscener, att jag läng-
tade efter en konstnjutning, och derföre använde
min första afton på Theatern. Den spelande trup-
pen, under styrelse af Lintant och JLonce, ägde
verklig förtjenst. Af trenne små Vaudeviller,
livarmed SÖndagspubliken undfägnades, erinrar
jag mig Les Compagnes du devoir ou Le Tour
de France, af Lafontaine, Vanderbuck och Etien-
ne, och bland Skådespelarne syntes mig Prud-
homme och Allan vara de utmärktaste* Den
förre, i den nämda Vaudevillen en olycklig, för-
skjuten älskare, röjde en stor mimisk förmåga.
Med bleka kinder och oroliga blickar åskådade
han en munter, landtlig dans, der äfven föremå-
let för hans låga svängde sig vid sidan af den lyck-
liga rivalen, och man läste i hans anletsdrag, hur
gerna han ville vara med. Hastigt och lustigt
kastar han sin käpp och sitt knyte ifrån sig, och
rusar fram, for att, medan beslutet ännu är varmt
och modigt, komma in i ringen; men då han ej
finner någon ingång, hejdar han sig, vänder tröst-
lös tillbaka, fattar käppen och flägtar med den,
liksom för att svalka sitt af en inre vånda upp-
glödande ansigte. Allan, den lycklige älskaren,
var den öppna, redliga och kraftfulla enfalden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free