- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
290

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290
Dansen var full af behag-; men de tragiska sce-
nerna lyckades mindre.
Följande aftonen gafs med ännu större prakt
en Opera af Pacini, U Ultimo giorno di Pom-
pei. Skådeplatsen är den gamla staden Pompeji :
i första Akten ett präktigt rum i Prætoren Sal-
lustios hus och derefter Jupiters tempel utanför
stadens port: i andra Akten en Basilica och sist
ett underjordiskt grifthvalf, der Ottavia, Sal-
lustios maka, skall lefvande hegrafvas. Tribunen
jippio Diomede, lågande af kärlek till Ottavia,
men utan förhoppning att förmå henne till för-
gätenhet af sin pligt, beslutar efter många frukt-
lösa böner och hotelser, att anklaga Ottavia, och
genom en väfnad af listiga ränker lyckas det ho-
nom att öfvertyga hennes domare och hennes make
att hon förfört ynglingen Clodio.
Den oskyldigas tårar och böner äro förgäf-
ves : hon måste dö, och Jupiters öfverste Prest
är oblidkelig. Redan föres hon ned för att in-
neslutas lefvande i den kalia grafven, då hon,
efter det sista afskedet till sin make, anropar
gudarna om ett tecken, som åtminstone efter dö-
den måtte uppdaga hennes oskuld. Och se! då
darrar jorden: ur Vesuvii krater uppflamma lå-
gor: dunder och blixt rasa kring nejden och glö-
dande aska nedregnar öfver staden. Tak instör-
ta, tempel skakas och pelare ramla. Ottavias
oskuld uppdagas af den förfärade Appio sjelf,
och Sallustio sluter med förtjusning makan till
sitt bröst, bestiger med henne en af frustande hä-
star förespänd vagn, och flyr bort ur den olyck-
liga staden. Allt är i yttersta förvirring : och
ännu, då invånarne räddat sig, så fort de för-
mått, och en hemsk tystnad efterträdt de flyen-
des sorl och klagorop, synas eldströmmarnas ut-
brott ur bergets mynning, och liksom i en glö-
dande ugn ser man in i den öfverhöljda staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free