- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
300

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slog de förenade Schweitzarnas här, och sedan på
fältet
Slogs till en riddare sjelf af Bayard, riddarnes blomma.
Lodi vi hunno dernäst, en stad med präktiga kyrkor ,
Stora palatser och breda gator, belägen vid Adda,
Adda, en flod, som född i de Hhetiska Alpernas sköte
Går genom Como-sjön och vattnar Lombardiska fälten,
Tills den nära Cremona, med Po tyst blandar sitt
vatten.
Adda var långsam nu och med ringa vatten i fåran.
Här öfter floden sig sträcker en bro, på sidan om
staden,
Märklig för slaget den tionde Maji i krigets annaler.
Bron blef stormad och togs. Napoleon köpte sin seger
Med tolftusende Fransmäns blod. De föllo så glade,
Dogo i ärans famn ; men österrikarne flydde.
Nu är det stilla och lugnt i den fromt idylliska nejden :
Trettiotusende kor, bland leende ängarnas blommor,
Betande vaktas i frid af glada herdinnor och herdar,
Cifva sin mustiga mjölk till lön för betet och vården.
Lodi för rökta tungor och ost är vida beryktadt.
Men när nu qvällen kom, och den klart nedsjunkande
solen
Strödde sitt rodnande guld på trädens kronor och
fälten,
Och på de gungande rankornas blad och de mognade
drufvor,
Se, då mötte vi vingårdsmän på vägen och landtmän^
Bidande eller till fots, med krokiga liar och korgar*
Sökande hemmets frid och bäddens nattliga livila,
Kärlekens ljilfliga lön för dagens lindriga mödor,
Medan i dörren re’n af det hvita, trefliga huset
Står, en Madonna lik, så fryntlig den väntande makan,
§er öfver fältet, och vägen utåt, med tindrande
blickar:
Och som en ros, nyss sprucken, en kyss på de friska-
ste läppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free