Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörd och med saknad i hjértat, men ock med en stil-
la förtröstan,
Visa att hon lemnar de älskade barn ät den lefvanåa
fadren,
Fadren, som styr och är mäktig och mild och beskyd-
dar de svaga:
Modan hon fällde den molniga drägt, som hon burit
om dagen,
Och iklädde sig aftonens mantel af glödande purpur,
Slog hon i höjden en flik deraf, som färgade molnen ,
Sänkte den andra mot jorden: den föll, den sväfvade
neder,
Lade sig präktigt omkring Apenninernas glänsande
kedja,
Som från det klaraste blå försmälte i skönsta violfärg.
Skimrande strålarna darrade lätt på speglande fönster,
Lekte med korsen på kyrkornas torn i den vänliga
staden,
Som på ett leende fält kringhvärfdes af lunder och
rankor.
Rcggio är stadens namn, och en täckare såg ej mitt
öga.
”Här Ariosto bief född, som söng den Rasande Roland,
Söng Bradamantes romantiska lif och Angelicas fägring,
Söng Cloridanos död och Medoros lyckliga kärlek.
Helsad du vare, o Stad 1 den förtjusande Sångarens
vagga,
Hell dig, du ljufliga nejd, der som gosse han lekte
med Sångmön,
Stal hennes skönaste färger och bilder i brinnande
kyssar.”
Medan jag helsade så den gladt inbjudande staden,
Målade sig på det östliga moln sjufärgade bågen ,
Bandet emellan himmel och jord af englarna flätadt,
Hvälfde sig högt öfver landet och staden i bländande
klarhet,
Och från de yttersta ändarnas glans mångskiftande
perlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
