- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
25

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ganska älskvärd man, ännu î sin höga ålder-
dom , men stam var han hela aftonen och jag
hörde honom icke tala ett ord. På hans högra
dda satt Bolognas Vice Legat, Marchese della
Grua; ty Legaten sjelf, Cardinal Albani, som
eljest plägade intaga denna hedersplats, var na
icke i staden, och några rikt klädda, svartögda
fruntimmer sutto på den venstra. Den unge Mar-
chesen, alldeles svartklädd, såg mörk och alfvar-
sam ut. Framme i rummet stod ett flygel-forte-
piano, och det talrika sällskapet nedsatte sig små-
ningom pa de stolar, som voro anbragte i rader
utat väggarna. Jag fick min plats bredvid en ung
och vacker Grefve Pepoli, lycklig Sonett-För-
fattare, och som det förljöds, en ännu lyckligare
beundrare af den intagande värdinnans behag.
Nu framträdde Signora degli Antoni, åtföljd
af tvenne unga fruntimmer, till instrumentet, och
musiken började. Fem Arier söngos ur Othello
och andra, dels Rossiniska, dels Rossiniserande
Operor, bland hvilka en Aria af Morlacchi. Med
en härlig röst och ett obeskrifligt intryck söng
Signoran sjelf tvenne Arier, och hvarje gång hon
slutat en sadan, skallade salen af handklappnin-
gar och bifallsrop. Grefve Pepoli utgöt eig för
mig i lof och förtjusning öfver Sången, och han
uppfångade begärligt icke blott tonerna, utan äf-
ven alla de betydelsefulla, hänryckande blickar,
som strålade ur den sköna Sångerskans Ögon. Men
det var rörande att se, huru hon, som på det
artigaste och förbindligaste sätt talade med alla,
och särdeles med oss främlingar, likväl förnäm-
ligast sysselsatte sig med den gamle svärfadren,
och tycktes vara vida angelägnare att roa honom
än att förvärfva alla de öfriges bifall och smicker
Hon tycktes liksom ana, att hon snart skulle för-
lora honom, som ock ej långt derefter skedde,
n viss, stilla dysterhet tycktes hvila på hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free