- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
51

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51
sökte jag fönstrenj och blickade rit åt den i mån-
skenets glans hvilaride staden. Hväd jag tänk-
te, mins jag ej. Men plötsligeii fylles mitt örä
af eri dånande musik, en musik, som böd upp
till dans. Minut efter annan försvurinö de fläm-
tande* trånande flickorna * en här och en der . *
. . och ätt dé hade haft roligt, derom vittnade
troligeri, fram emot morgonen* deras hosta och
deras bleka kinder.
En dubbeldörr öppnas. Stödd på sin förste
kammartjenare, och uppvaktad af tvenne grild-
smidda negergossar, inträder deri långe, magre*
af gikt och andra krämpor förtärde, hopkrump-
rie, meri riied tillförsigt omkring sig blickande
Värden. Högst få steg künde han gå. Han sät-
te sig ned i eri förgylld, med sammët beklädd
iändstol, hvilkeri var försedd med hjul* alldeles
som en barnvägri. De två beskedliga Këgergds-
sarne drogo sedan hela härligheten genom aUä
rummen * och hvarest deri präktiga vagn eri fram-
gick, der brigade sig alla. Äfvenledes är att
märka* det i hela våningen ingen tröskel fanns:
öch der värden åker i sina ruin* böra icke heller
några trösklar finnas. Men lian åkte och åkte
både lange och väl, innan han träffade riågott
betydäride person, som ville helsa på honom*
dag, i min obetydlighet, bestämdes af slumpen att
helsa först. Och bekänna bör jäg, att den rike
Dimidoff, Rysk Magnat, rik öfvermåttan och
sjuklig i sammä grad* räckte mig deri sknimpnä,
länga och inägra handen, innan ännu någon af
de öfriga gästernä sett honom. Jag lade hiirt
hand deri, han tryckte deri lamt* och då ho®
mig ingen benägenhet förspordes att kyssa be-
Sagde hand, så nickade han och for vidare. Men
Han såg vördnadsvärd ut i all sin rika riselhet,
öch hans profil hade, i förbifarten, ett visst tyc-
ke af Goethes. D 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free