Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes eller hördes. Läget och utsigterna äro särde-
les sköna. I Domen finnes en stor tafia af Car-
lo Cerri, föreställande Lazari uppväckelse. Må-
laren har skänkt den till kyrkan.
Om aftonen, kort före solens nedgång, Öka-
des landskapens skönhet. För att njuta den friare,
iemnade jag min plats i det inre af vagnen och
intog Cabrioleten, der en liten tyst och dyster
resande förut befunnit sig ensam, och med hvil-
ken jag under hela resan ej talt ett ord. Hans
mörka, solbrända ansigte, som bar stämpeln af
en flerårig kamp med mödor och faror, ljusnade
till en glad vänlighet, då jag utbad mig tillåtel-
se att med honom dela hans plats. Snart begynte
han på fransyska i en ström af ord utgjuta sig
öfver Italienska naturens skönhet och öfver det
Italienska folkets lömska och blodgiriga karak-
ter. Vid hvarje paus utgick ur hans mun och
från en brinnande cigarr en diger pelare af rök,
liksom ett kolossalt tankstreck. — Jag medgaf
den förra delen af hans älsklingstanke, men he-
stred den senare af alla krafter. I början blef
han ond, till slutet så vred, att han, i en backe,
nära San Lorenzo, hoppade ur vagnen. Jag
hoppade efter, och när han fick se mig, utbrast
han i ett skratt, som hade kunnat komma en
menniska att gråta. Han fattade min hand, räckte
mig en cigarr, förfärdigad i Havannah, och i
samma ögonblick slocknade hans egen. Genast
framtog han en annan och antände den; men ci-
garren ville icke brinna. Han kramade honom
hårdeligen mellan sina magra och knotiga fingrar
— förgäfves, Då nedkastade han den oefterrätt-
liga cigarren på vägen, spottade derpå och gjor-
de de förfärligaste och ilsknaste krumsprång öfver
den arma, nedtrampade syndaren, som icke velat
brinna upp på befallning. Då började jag att
skratta. Den ursinnige, lille mannen såg på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
