- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
84

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 22 Januarii 1828.
Det var en dag, hvars like i skönhet en
Nordisk sommar näppeligen kan uppvisa. Och
Jag vandrade ut, åtföljd af en vän från foster-
landet, genom Porta S. Pancrazio förbi Villa
Spada, till den härliga Villa Doria-Pamfili.
Jag intogs af fröjd, af förtjusning, då jag inträd-
de i detta Elysium, som med sina skogar af pi-
nier och grönekar, sina lunder af yppigt grön-
skande lagrar och sin tystnad, nu, i Januarii
månad, såg ut såsom Vårens förlofvade land. Hän-
ryckt kastade jag mig ned på marken, i det grö-
na, friska gräset: låg der och betraktade den
höga och klara himlen, de sköna trädgrupperna
och den varma dimma, som, lik ett magiskt flor,
smög sig kring Albanos blåa bergskedja, hvil-
ken här och der frambröt mellan piniernas jätte-
långa stammar. Jag stod upp igen, plockade
mångfärgade blommor, glänsande Aurikler och
oskyldiga Anemoner på gräsmattan, och bort-
skrämde ofta elt bi eller en fjäril, som förut ta-
git blomman i beslag, och vid min ankomst flyd-
de, brummande eller tyst, i skötet af en annan
blomkalk. Och när jag åter en stund legat i sol-
skenet, blef det mig för varmt. Jag måste söka
svalka i lagrarnas skugga.
Villans omkrets utgör ? Italienska mil. Vi
genomvandrade den härliga parken, förbi dan
lilla, klara sjön, hvarifrån vattenkonsterna visa
sig ganska prydliga, och ^nkommo till en kulle,
der påfoglari guldfasaner och perlhöns solade
mamma stannade vid någon rätt grann bod, och
de betraktade med häpnad och vördnad la Be-
fatta, som stod i sitt lilla skåp, såg dum ut och
visste om ingen ting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free