- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
230

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

syntes klara blixtar bryta molnen öfver Neapel,
och i en häck slog en ensam Näktergal. Vägen
blir allt ödsligare. Vi söngo:
Kennst du den Berg, und seinen Wolkensteg ?
Das Maulthier sucht im Nebel seinen Weg.
Det rykande berget stod såsom en mystisk, fabel-
gestalt framför oss. Vi närmade oss jemt, och
jemt syntes han lika aflägsen: och då vi liksom
tyckte oss omfamna den, togo vi molnen i famn,
såsom Ixion. Anlände till Eremitens boning, som
tigger vid foten af det egentliga Vesuvius, om-
gifven af prydliga träd, ställde vi åsnorna in i
ett lider, och klappade på porten tre slag. Het
var midnatt. Eremitens gosse öppnade: vi stego
in, gingo genom vaktrummet förbi ett par snar-
kande Soldater, inträdde i ett litet hvitrappadt
rum, som lyckligtvis hade en soffa: reqvirerade
Lacrima) Christi och bröd dertill. Eremiten, ej
särdeles olik den som förekommer i W. Scotts
Ivanhœ, åtminstone med en lika kraftig 6tämina,
räckte oss boken, der resande skrifva sina namn.
Bland andra bekanta namn fann jag H. W. Long-
fellow.
Efter en half timmas ridt ännu, åtföljda af
två Soldater med laddade gevär, för en öfverflö-
dig säkerhets skull, stego vi af, och nu begynte
vandringen till fots. Redan lyste morgonrodna-
den i öster, men hela berget stod höljdt i rök,
en skarp svafvelrök, som gjorde den besvärliga
vandringen ännu besvärligare. Mig besvärade
den dock ej mycket, ehuru färgen på min rock
blef helt förändrad, ramen på min lorgnett all-
deles svart och min lilla join-nyckel likaså. Vi
slintade i askan, och hvart annat steg gick till-
baka och måste göras om; men målet var stort.
Tysta, i den sublima omgifningen, suto vi
vid den tartariska kratern. De kantiga, sönder-
fallna spetsarna af berget stodo upp som hemska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free