- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
249

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«trig tien var. Hon tog’ fram en korg, der hon
hade en mängd af sköna blommor och frisk, dof-
tande myrten. Som en annan Ophelia, och skön
som hon, delade hon ut sina blommor åt sitt säll-
skap i båten. Jag satt henne närmast} hon lät
mig välja den vackraste. Och sedan satte hon
korgen på bänken, lutade hufvudet ned Öfver den,
slöt sina ögon och slumrade. Under den lätta
slumren rodnade hon och i denna ställning med
det blomstrande hufvudet nedböjdt öfver rosen-
korgen och hvilande på den snöhvita armen, var
hon så förtrollande, att blotta hennes åsyn var en
salighet. Hennes fina rutiga klädning dolde ej
den netta foten: det röda lifvet slöt sig kring
barmen, och ett hvitt, långt kläde draperade sig
ned från axeln, och de glänsande lockarna smekte
kinden. En liten papiljott fängslade den sköna-
ste. Men när redan Neapels praktfulla Amphitea-
ter utvecklade sin rikedom för våra ögon, och få
ögonblick voro tillräckliga att bringa oss till Me-
lon, tog hon bort pappersvicklan ur håret, lät loc-
ken falla fri,, band ett fint, mörkrutigt sidenkläde
lätt och sirligt öfver hjessan, och lät det falla ned
öfver skuldran, satte tvenne prydliga örhängen,
liknande tre öfver hvarandra hängande korgar, be-
satta med perlor, i Öronen: och min blick, som
oupphörligt hängde vid hennes gestalt, sade hen-
ne tydligt, att hon nu var lika smakfullt prydd,
som hon var skön. Liksom frågande, såg hon på
inig, och log när jag tyst sade henne, huru för-
trollande hon var. Jag frågade henne, om hon
äfven i morgon skulle följa med tillbaka. Hon
svarade: ”Forse di Si: forse di no.” — Liflig och
klangfull var hennes röst. På den hvimlande Mo-
lon stego vi i land: en korg tog hon sjelf: en an-
nan bar åt henne den gosse, som hade min ren-
sel. Under vägen genom staden sade hon mig,
att hon ville i Neapel besöka sin Syster, so»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free