- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
274

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 274 —
bringen tili Camiildulenser-Klostret. Under vä-
gen tog man in pä gatan Infrascata hos Hr Due,
som undfägnade oss med godt vin och sylt och
bröd. Sedan bestegs S. Elmo, från hvars höjd
Neapel öfverses som en plancharta. ’Das ist îoas
ungeheures !” Litet nedanför ligger på samma
höjd S. Martino, ett Certosinerkloster, som nu
blifvit Invalidhus. Der genomgingos rummen, ut-
sigterna njötos från tvenne loggior, och i kyrkan,
likt smyckad af dyrbara marmorarter, beundra-
des en Nedtagning af korset, Spagnolcttos mä-
sterverk. Maria knäfaller, med den djupaste sorg
inålad i sina skötta anletsdrag, framför den döda
Frälsare». M. Magdalena böjer sig ned för att
kyssa hans fot. Josef och Johannes stå bredvid.
Tvernie Englar sväfvä ned från himlen.
På en lång och het väg skredo vi vidare,
öcti solens pilat träffade oss lodrätt. Ingen men-
niska mötte vi, och måste således förtro oss åt
lyckan, i hopp att hon förde oss på den rätta
stråten. Till slut anlände v! till ett hus, som
hade en ren, hvitlimmad terrass, från hvilken
jhafvet kunde ses. En qvinna med ädla anletsdrag
stod på gården. Jag frågade: ’’Sta lontano an-
gora il convento de’ Camoldoli?” Hon svarade :
”Un allro quarto d’ora. Voleté bevere?” —
”Si” Och derpå upphämtade hon ur brunnen,
friskt vatten, som sedan tilldelades oss ur ett glas.
Napoli, som var törstig, klef upp med tassarna i
ambäret. Qvinnan, den jag erböd tre gran, gjor-
de många svårigheter vid att emottaga dem; slut-
ligen bevekt, böjde hon sig graziöst och sade:
”Obligaia, sua Signoria 1” Vi hunno ej längre
an quattro passi till en Taverno. Der spisades en
fritlata och dracks en flaska vin. En vacker
gosse satt på en bänk och såg med stora ögon p»
vår mat och matlust. Han begärde en bit bröd
af den kaka, som vi lemuat. Han fick det och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free