- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
293

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293
Lika präktigt som dagens solsken hade varit,
blef nattens månljus. ¥i firade aftonen och nat-
ten med att fortsätta vår vandring kring det an-
tika Mom. Öfver Forum låg månskenet klart
och rent: allt var så tyst som i grafven; endast
en uggla skrek entonigt och oupphörligt i ett
mulbärsträd bredvid Antonini och Faustinas
"Tempel. De ståtliga massorna af Cæsarernas Pa-
lats reste sig mystiskt i skuggan: Fridens Tem-
pel, hvars yta var öfvergjuten med ljus, hade
hvalfven fulla med mörker. Och i den tysta,
ojemnförliga Colosséen stodo vi, just när månan,
nu i sitt fylle, blickade in genom en öppen
arcad af öfversta ordningen och oingafs af det
täckaste löfverk. En stund satt jag på samma
ställe, der Guilia satt, då jag sista gången ge-
mensamt med henne såg Colosséen i samma ljus.
Förbi Monte Celio och Constantins triumfbå-
ge, förbi Kyrkan och platsen S. Gregorio, för-
de oss vår väg kring Palatinska berget. Men
6edan vände vi åter om, följde en väg mellan
murar till Porta S. Paolo, der Cestii Pyra-
mid stod qvar på sitt ställe och lät sig lieskinas
af himmelens måne. Den sköna ailéen mottog
oss: der vexlade bland det friska löfverket de
skönaste ljus och skuggor; men då vi ankommo
till den pittoreska livalfbågen under Monte Aven-
tino, hördes en ensam näktergal, som satt ofvan»
för obs på berget i en skön bosco bland mörka
ruiner. Genom buskarna glänste stjernorna fram,
och näktergalen sjöng starkt och klart. Jag har
ej hört hans like. Och livar och en af hans me-
lodiska löpningar besvarades af ett rnildt men
klart echo, som upprepade den helt och hållet.
Något sådant, något så intagande har ej förr mitt
öra hört — och i en sådan omgifning! Det tyck-
tes, som näktergalen allt mer och mer uppelda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free