- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
430

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430
eit nytt molnfenomen: luften var så färgrik och
skiftande, att jag nästan trodde mig vara långt i
söder.
Vore jag domd alt bo i en aflägsen småstad,
så valde jag Grenna utan all fråga. Det är ett
litet poetiskt näste och med ett innerligt vackert
läge. Grenna är egentligen ingen stad: det är
en flock af landthus, strödda i täcka trädgårdar,
på en grön, sluttande sjöstrand och med en bergs-
kedja till förmur mot stormarna. Grenna är Sveri-
ges Meillerie. Den fyrkantiga, ihåliga ruinen
af Brahehus höjer sig på den fortlöpande bergs-
ryggen, till liöger om vägen, då man passerat
Grenna, hvarifrån den tydligt och prydligt synes,
©mgifningen gör den pittoresk, men dess form
är just icke vacker, och klippan, livarpå den lig-
ger, ar kal och stel. Hela denna nejd är en af
de skönaste i Skandinavien: det är ett litet Söder
midt i Norden.
Men de Svenska Bönderno? Och dessa Bond-
drängar? Ofta är jag frestad att taga dem för djur,
och jag vet ej ratt, om jag skall frukta eller för-
akta dem. Stundom tänker jag: hvad hindrar den
hesten att genast slå mig ihjäl? Förståndet hin-
drar honom visserligen icke. Stundom tänker jag,
då jag hör dem tala (d. ä. framstöta några råa,
vidriga ljud, utan accent, utan tecken till annat
lif än det animaliska): ’’hur många linjer skilja
hans ståndpunkt på bildningens hana från Karai-
bens eller Eskimåens
Men, mången gång, liksom i afton, då jag
såg Gästgifvaren i Rällcaberg silfverharig sitta i
sin snygga, varma stuga, i aftonsolens sken, och
lugn blicka utåt Wetterns glittrande böljor, är
jag färdig att falla ned och tillbedjå den Svenska
Bonden såsom den ende Vise.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free