- Project Runeberg -  Minnen /
20

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet: Ankomst till Boston — Reseäfventyr mellan Boston och New-York — Buffalo — På sjukhuset — Återresan till New-York — En tur på hafvet — Hos farmare i New Hampshire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade sina sofplatser. Jag led mycket af febern och kände
mig för första gången i mitt lif rätt ensam och öfvergifven.
Den uttröttade naturen tog slutligen ut sin rätt och jag
sof godt, tills det skarpa ljudet af en ringklocka väckte
mig på morgonen.

Så snart jag hunnit kläda mig, gick jag ut på gården,
eller gräsplanen bakom byggnaden. På ena sidan därom
var ett högt plankstaket, bakom hvilket jag hörde några
egendomliga ljud. Jag fann snart ett hål på staketet,
och tittande genom detsamma fick jag se en annan
gräsplan, på hvilken syntes en hel hop folk. De sågo
besynnerliga ut och jag hade aldrig förut sett några sådana
människor. Somliga gungade, andra dansade, andra åter
skreko och tjöto, sjungande ocn gråtande i alla tänkbara
tonarter och uppförande sig på det mest oförklarliga
sätt. Jag stod där och undrade och undrade, men slutligen
gick ett ljus upp för mig och jag insåg att det måste vara
ett dårhus. Det var också verkligen, som jag sedermera
erfor, häradets fattighus, hvarest en afdelning var afsedd
för dårar och den andra för utfattige lika mig. Har det
verkligen gått så långt? frågade jag mig; är detta målet
för all min äregirighet och alla mina förhoppningar? Gående
tillbaka till det rum, hvarest jag sofvit, tog jag i hemlighet
mitt lilla klädesbylte, smög mig genom en sidodörr ut på
en bakgård, fann där en öppen port och var snart ute på
gatan. Uppbjudande alla de krafter jag ännu hade i
behåll, gaf jag mig till att springa såsom vore jag förföljd
af alla fattigdomens och vansinnets plågoandar och stannade
icke, förrän jag befann mig i närheten af det gamla
boardinghuset, där jag åter tog in, utmattad och förtviflad. Jag
kunde hafva dödat värden för det bedrägeri han begått
mot mig, hade jag blott haft förmåga därtill. Ett godt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free