- Project Runeberg -  Minnen /
22

(1890) [MARC] [MARC] Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet: Ankomst till Boston — Reseäfventyr mellan Boston och New-York — Buffalo — På sjukhuset — Återresan till New-York — En tur på hafvet — Hos farmare i New Hampshire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då vi framkommit till Albany, satte vi oss ned vid
en gammal stenmur nära järnvägsstationen för att ånyo
hålla en öfverläggning. Ödet hade varit emot oss, då vi
varit tillsammans och kanske för mycket litat på hvarandra,
hvarföre vi beslöto att skiljas för en tid och att försöka
vår lycka hvar och en på sitt håll; om då en af oss finge
framgång, blefve han naturligtvis snart istånd att bereda
plats för den andre. Vi beslöto att afgöra saken genom
att draga tvänne strån, af hvilka det långa skulle betyda
New-York och det korta Boston. Min lott föll på New-York.
Sedan vi köpt våra biljetter, återstod en dollar, som
vi delade, hvarpå vi samma afton afreste, hvar och en åt
sitt håll.

Vår värd i Buffalo hade gifvit mig adress till ett
sjömanshem i New-York, i hörnet af Ann- och Rector-gatorna,
hvilket också hölls af en norrman vid namn
Larson. Då jag lemnade Hudsonflodbåten tidigt följande
morgon, utbetalade jag mina femtio cents till en åkare,
som förde mig till det nämda boardinghuset. Jag fann
i Larson en vänlig, välvillig man, omtalade för honom
min belägenhet alldeles sådan den var och bad honom
mottaga mig och skaffa mig arbete, då jag ville betala
honom för min board. Han gjorde så och under en
vecka intog jag mina måltider vid det gemensamma bordet
och han gjorde sitt bästa för att skaffa mig något att göra.
Då jag tillfrågades hvad jag kunde göra, nödgades jag
svara: "intet", men sade därjämte att jag vore villig att
lära mig hvad som hälst och uträtta hvad som hälst, till
och med om det gällde att sopa gatorna. Men till följd
af min långvariga sjukdom var jag så svag och utmattad,
att ingen ansåg mig ega styrka nog att förtjäna mitt bröd.
Hvad något lättare eller intellektuelt arbete angår, så var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free