- Project Runeberg -  Minnen /
29

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet: Ankomst till Boston — Reseäfventyr mellan Boston och New-York — Buffalo — På sjukhuset — Återresan till New-York — En tur på hafvet — Hos farmare i New Hampshire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade huggit stocken färdig. Som jag höll i yxskaftet
mycket hårdt, hindrades blodomloppet i mina fingrar, och då
jag ändtligen slutade och lade från mig yxan, kunde jag
icke röra mina fingrar, ty åtta af dem voro stelfrusna.
Anderson skyndade genast till min hjälp, tog af sin mössa
och fyllde den med snö samt satte båda mina händer däri,
hvarpå han fattade min arm och sprang mot hemmet. Allt
som kunde göras försöktes af bydoktorn, men icke förty
började inom några dagar naglar och kött att falla af, och
tvänne läkare beslöto att amputera alla fingrar å min högra
hand. Lyckligtvis samtyckte jag icke därtill, utan sade
dem att jag hellre ville dö af kallbrand och att jag icke
kunde lefva utan mina händer, alldenstund jag helt och
hållet berodde af dem för min framtida utkomst.

Strax därefter anlände från Boston min vän Eustrom, som
blifvit underrättad om min olycka. Han hade med sig ett
gammalt irländskt fruntimmer, som var ett slags doktor och
sade att hon kunde rädda mina händer genom användande
af ett mycket enkelt plåster, som hon genast tillagade.
Men jag tvangs till overksamhet under mera än tre
månader, hvarunder jag befann mig i ett fullkomligt hjälplöst
tillstånd, så att jag måste tvättas, klädas och matas som ett
barn. Men för mig har alltid det gamla ordspråket
besannats, att "när nöden är störst, kommer hjälpen först".
Det fanns män och qvinnor i mitt tillfälliga hem, som villigt
utförde alla dessa sysslor; Gud välsigne dem därför. I
slutet af mars tillsade mig herr Anderson, som alltid hade
bemött mig med den största vänlighet, helt oförmodadt, att
jag nu vore i stånd att arbeta igen och att jag kunde söka
plats hos någon närboende farmare, emedan han icke vidare
kunde använda mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free