- Project Runeberg -  Minnen /
38

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folket att rusa ut och tränga ned hvarandra från
platformarne. Tåget uppnådde icke stationen, utan nödgades
stanna midt ute på öppna prärien, hvarest alla passagerarne
hjälptes ut ur vagnarne, utan att någon olyckshändelse
inträffade. Men om också ingen enda af passagerarne blef
skadad, så uppbrändes dock fullständigt allt deras resgods,
med undantag af hvad de hade med sig i vagnarne.
Emellertid kom ett annat tåg och förde oss fram till Chicago,
hvarest järnvägsbolaget genast erbjöd sig att ersätta alla
lidna förluster, så snart listor öfver den förlorade egendomen
hunnit upprättas och vederbörligen bestyrkas. Jag åtog mig
att utföra detta arbete utan bistånd af någon advokat eller
biträde och inkasserade sålunda nära 20,000 dollars för
gamla koffertar, spinnrockar, kopparkittlar o. s. v.

Som jag icke hade något för min enskilda del att förlora,
kunde jag naturligtvis icke heller få någon ersättning, och då
järnvägsbolaget icke ansåg det som sin skyldighet att betala
mig för mitt besvär, så föreslog en af emigranterna att de
skulle göra en insamling för att belöna mig för de
värdefulla tjänster jag gjort dem. En hatt sändes omkring för
att upptaga bidragen, och den storartade summan af två
dollars och sextio cents blef min lön, därför att jag varit
deras tolk under den långa resan och utan tvist eller
uppskof uppburit åt dem en så stor summa penningar. Ingen
advokat, konsul eller agent skulle hafva åtnöjt sig med
mindre än femhundra dollars i arvode, men jag kan
sanningsenligt säga att jag aldrig yttrade ett ord af klagan
utan af hjärtat förlät folket på grund af deras okunnighet
och sedermera under resan till Moline och Minnesota gjorde
många af dem andra tjänster. I vederbörlig tid anlände
vi till Moline, hvarest mina föräldrar snart därefter köpte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free